Staden Santo Tomé, i provinsen Corrientes i Argentina, har en levnadsstandard som ligger betydligt under landets medelnivå. Under de senaste åren har situationen lite förbättrats, men under 80-talet såg sig 43 % av dess yngre befolkning tvungna att lämna sin hemstad för att studera eller söka arbete på annan ort. Mindre än en tredjedel har sedan dess återvänt. År 1987 beslöt sig några universitetsstudenter då de såg vilken extrem fattigdom som rådde i staden att erbjuda sin hjälp. ”Vi ville göra något för staden och dess befolkning”, säger Cecilia Coimbra, en av initiativtagarna.
Den kristna uppfattningen om livet och mera konkret, den helige Josemarías anda, han som är Opus Deis grundare, om arbetets värde som ett medel till förening med Gud och som ett instrument för att förbättra världen, har uppmuntrat mer än ett tusen ungdomar – yrkesutövare eller studenter – till att med utgångspunkt från denna första grupp utföra olika sociala utvecklingsprogram i Santo Tomé. Det är framför allt i hygien- och vaccineringskampanjer arbetet skett, liksom i program för att lära befolkningen att läsa och skriva samt kurser i första hjälpen.
Tydliga mål
Till att börja med var ett av de första volontärernas mål att nå ut till de mest behövande familjerna och erbjuda dem läkarvård och kunskaper i hygien. De lade också ner mycket tid på att informera alla slags människor i sin omgivning – grannar, arbetskamrater, vänner – om de problem som man hade upptäckt i Santo Tomé och att förklara för dem vilka lösningar till problemen man ämnade omsätta i praktiken. Tack var dessa bemödanden lyckades man inom loppet av några månader att få ihop gåvor i form av penningmedel, kläder, medicin, skolmateriel och böcker, och dessa blev till stor nytta.
Då man besökte familjerna förstod volontärerna emellertid snart att det de gjorde inte var tillräckligt, framför allt därför att arbetet de utförde inte kunde göras kontinuerligt. ”Vi förstod att det var nödvändigt att gripa sig an hjälpprogrammen på ett lite mera proffsigt sätt”, förklarar Cecilia Coimbra, ”för vår egen goda vilja räckte inte till för att råda bot på missförhållandena”. I själva verket arbetade studenterna bara under begränsade perioder, dvs. under sommar- och vinterloven, och med program som varade i mellan 10 till 15 dagar. På det viset var det omöjligt att få de påbörjade projekten att löpa på ett effektivt sätt. Därför beslöt de sig för att be något lokalt NGO om hjälp. De lyckades få kontakt med en civil organisation som arbetade utan vinstsyfte, det var det s.k. Institutet för integrerad yrkeskompetens inom hushållsgöromål (el Instituto de Capacitación Integral de Estudios Domésticos (ICIED)), och med dess hjälp satte man igång att lära upp volontärer och att lägga upp program för sociala aktiviteter som skulle löpa på ett mera kontinuerligt sätt och i ett vidare perspektiv och där flera studenter från universiteten hjälpte till.
Program för barn och vuxna
Några universitetsstudenter bildade då en permanent kommission som på ett mera effektivt sätt skulle försöka tillgodose befolkningens primära behov i näringslära, hälsovårdslära och i att lära sig läsa och skriva. Såsom första åtgärd beslöt man att sätta igång olika informationskampanjer om ämnen som hade att göra med hygien och utbildning. Under dessa 16 år har 3 000 barn och 8 000 vuxna deltagit i dessa kampanjer. För att gå i land med denna och andra uppgifter blev det nödvändigt att söka stöd från landets regering, ävensom från offentliga och statliga företag. Generös hjälp lämnades också av enskilda personer.
“Ett av de resultat som vi i början var mest stolta över, säger Cecilia, var vaccineringskampanjen som vi hade det året då Argentina hemsöktes av en mässlingsepidemi. Vi lyckades så till den grad att det i Santo Tomé bara registrerades ett fall av mässling.”
För sin del påminner sig församlingsprästen fader José Alarcón om hur det gick till med det första daghemmet: ”Ett av de första arbetena man företog sig i Santo Tomé var ett daghem, som fungerar sedan nästan 10 år tillbaka. När det började kom bara fem barn, eftersom mammorna som var lite skeptiska sade: ’Och vad händer sen?’ Tvärtom blev det så att tack vare volontärernas ansträngningar – och det kom volontärer också från andra delar av landet – utökades daghemmet snart och blev till ett läroverk där man numera har mer än 300 elever.” Utvecklingen av skolan, vilken man om några år beräknar att den kommer att ha mer än 500 elever, blev möjlig tack vare stödet från en grupp välgörare.
För att understödja arbetet som utfördes i läroverket, bildade en grupp mödrar spontant en ungdomsklubb, Los Lapachos, som har namnet efter det berömda träd som man kan finna på många torg och parker i Jujuy, Salta eller Tucumán, och som utmärker sig genom sina praktfulla blommor och sin tidiga blomning. Många flickor kommer till klubben, där de varje vecka bl. a. kan delta i målning på tyg, matlagning och manuella arbeten och dessutom får undervisning i troslära.
Det mest ambitiösa programmet
Det mest ambitiösa programmet i Santo Tomé är ”Undervisning i att läsa och skriva för vuxna”. För Florencia Daura, María Aguilar och Carolina Montero, som är författare till Handbok i att lära sig läsa och skriva på ett sammanhängande sätt, är det det programmet som är det mest ambitiösa och det som ger mest utdelning.
Veteranerna i Santo Tomé kommer alltid ihåg att lektionerna i att läsa och skriva har ägt rum på de mest skiftande platser: t.ex. under en amfiteaters strålkastare eller under skuggan av ett träd. År efter år upprepas samma uppmuntrande erfarenhet – att resultaten når ut till alla åldrar. Elena, en kvinna på 75 år, har börjat skriva sina brev själv efter att ha följt kursen i att läsa och skriva. Det viktiga är att inte bli borta från någon lektion och att aldrig förlora entusiasmen för att lära, för det är aldrig för sent att växa som människa.
Om ni vill få mera information och stödja ICIED ekonomiskt, kan ni kontakta:
Adress: Reconquista 661 – 7 B C1003ABM Ciudad Autónoma de Buenos Aires, Argentina.
E-mail: iciedasoc@house.com.ar