Opus Deis karisma består i att andligt hjälpa alla människor, män och kvinnor, från alla bakgrunder och yrken, för att helga sig själva där de befinner sig, samt att hjälpa dem att sprida den allmänna kallelsen till helighet mitt i världen, enbart utifrån den kallelse som man får genom dopet. Därför bildar eller agerar prelaturens kristtrogna inte i grupper baserade på att de tillhör Opus Dei. 

Opus Deis karisma förutsätter prästerlig tjänst: det är här hierarkin måste intervenera. Därför, som påven Franciskus nu påminner om, "för att värna om karisman, upprättade min föregångare den helige Johannes Paulus II, i den apostoliska konstitutionen Ut Sit den 28 november 1982, Opus Dei som personalprelatur och anförtrodde den det pastorala uppdraget att bidra på ett särskilt sätt till kyrkans evangeliseringsuppdrag." Med en allt större mognad och assimilering av konciliets läror om de hierarkiska och karismatiska gåvorna blir det allt tydligare att dessa gåvor – långt ifrån att stå i motsättning till varandra – är komplementära realiteter i Opus Dei.