Gud tröttnar inte på att förlåta

Några texter av den salige Josemaría om bikten samt en video där Opus Deis grundare under ett möte i Venezuela 1975 talar om vikten av att ta emot botens sakrament.

Om vi tänker efter i lugn och ro, inser vi att Gud som skapare är beundransvärd; Gud som kommer ned på Korset för att frälsa oss är storartad; men Gud som förlåter, Gud som renar oss, som rentvår oss är något härligt! Kan man tänka sig något mera faderligt? Hyser ni kanske agg mot era barn? Omöjligt, inte sant? Så är det med Gud vår Herre: så snart vi ber honom om förlåtelse, förlåter han oss helt och fullt. Det är fantastiskt!

(Dessa ord av den helige Josemaría återges i boken ”Antes, más, mejor” – ”Innan, mer, bättre” – av Lázaro Linares, Rialp 2001)

Min son, om du någon gång faller, så gå snabbt till bikt och andlig vägledning: visa såret!, så att de botar dig på djupet, så att de avlägsnar varje risk för infektion, även om det gör lika ont som ett kirurgiskt ingrepp.

Smedjan, nr. 192

Uppriktighet är oundgänglig för att man skall kunna förena sig mer med Gud.

Mitt barn, om det inom dig finns en ”padda”, så spotta ut den, berätta allt det onda som finns inom dig! Säg först, som jag alltid råder dig, det som du skulle vilja att man inte visste. Vad bra man mår efter att ha ”spottat ut paddan” i bikten!

Smedjan, nr. 193

Framåt, oavsett vad som händer! Håll stadigt i Herrens arm och tänk på att Gud inte förlorar några slag. Om du avlägsnar dig från honom av någon anledning, så reagera med den ödmjukhet som får dig att börja och börja om igen; att spela den förlorade sonens roll varje dag, och rentav upprepade gånger under dygnets tjugofyra timmar; att rätta till ditt ångerfulla hjärta i bikten, som är ett verkligt under av Guds kärlek. I detta underbara sakrament renar Herren din själ och översköljer dig med glädje och kraft för att inte gå under i din kamp och för att oförtröttligt återvända till Gud, även när allt verkar mörkt. Dessutom, Guds moder, som även är vår moder, beskyddar dig med sin moderliga omsorg och leder dina steg.

Vänner till Gud, nr. 214, 5