– Escrivá kan vara mycket obehaglig att läsa. Han är direkt och säger saker som de är, utan onödig intellektualism. Ett exempel på denna ”direkthet” är när han skriver: ”Finner du inte Gud i vardagen, finner du honom inte alls”. Det menade professor Janne Haaland Matlary från Oslo när hon på lördagen talade vid ett symposium i Stockholm som arrangerades med anledning av helgonförklaringen av Opus Deis grundare Josemaría Escriva.
– Gud har en plan för varje person, och det är ingen tillfällighet att vi bor där vi bor och gör det vi gör. Escrivá överbryggar den förödande klyftan mellan söndag och vardag. Kristus är i hela världen, inkarnerad överallt, inte bara i brödet och vinet, menade Matlary.
Janne Haaland Matlary är konvertit, fyrabarnsmor, professor i internationell politik och har tidigare varit kabinettssekreterare vid norska utrikesdepartementet. Hon har också deltagit i Den heliga Stolens delegationer vid flera FN-konferenser. I Sverige är hon kanske mest känd som en av experterna i Lars Calmfors EMU-utredning på 90-talet.
Det var först 1995 som Matlary kom i kontakt med St Josemarías förkunnelse. Vid den tidpunkten läste hon mycket av Johannes av Korset och Teresa av Avila. Hon kände till och uppskattade många katolska traditioner. Men de utgick ofta från ordensfolkets upplevelser och kunde därför ibland kännas långt ifrån den vanlige lekmannens vardag. Vad Matlary upptäckte hos Opus Deis grundare var den tydliga betoningen av att alla har en kallelse. Inte bara präster, munkar och nunnor – utan verkligen alla. Den helige Josemaría satte nytt ljus på sanningar som länge varit mer eller mindre bortglömda.
– Vi är inte vana att tänka oss att det kan finnas ett helgon i lägenheten bredvid. Vi är vana att läsa om helgon i historieböckerna, sa Janne Haaland Matlary som under många år själv kände sig dualistisk: på söndagarna katolik och på vardagen norsk. St Josemarías enkla och kraftfulla råd blev en hjälp att uppnå en enhet och finna den essens i lekmannakallelsen, som Escrivá sammanfattade med att helga arbetet, att helga sig själv genom arbetet och att helga andra genom arbetet. För Matlary innebär detta att göra arbetet kompetent och skickligt oavsett vad det gäller, och börja med det arbete man har minst lust till, annars blir det inte gjort. Men det räcker inte! Arbeta väl är en förutsättning, men inte tillräckligt.
– Det är graden av ”caritas”, av kärlek till nästan, som bestämmer arbetets kvalitet. Det är ett helt annat perspektiv än det världsliga. Josemaría lär oss att allt arbete som utförs med kärlek kan helgas och helga, oavsett om det gäller att skala potatis eller ägna sig åt intellektuella sysslor. Inspirerad av det nya helgonet har Matlary börjat uppoffra arbetet och betrakta det som en tjänst för andra.
I boken, ”Tyngdpunktet”, som utkommer inom kort på norska, berättar Janne Haaland Matlary mer om sin väg till katolicismen och vad den helige Josemaría har inneburit för henne.