Det vanliga livets ovanlighet

”Jag upprepar: det är i ditt vanliga arbetes enkelhet”, skrev den helige Josemaría, ”i vardagens monotona detaljer, som du måste upptäcka en – för många dold – hemlighet som är storslagen och ny: Kärleken.” (Plogfåran, 489)

En mor och dotter bakar i köket

Hur många mödrar känner du som har utfört en hjältemodig, extraordinär handling? Få, mycket få. Och trots det känner du och jag många hjältemodiga, verkligen hjältemodiga, mödrar som inte har gjort något spektakulärt och som inte figurerar på löpsedlarna, så att säga. De förnekar sig själva dygnet runt och offrar med glädje sin egen smak och sina egna preferenser, sin tid och sina möjligheter att hävda sig eller göra karriär, för att i stället kunna göra sina barn lyckliga.

Guds vänner, 134:2

Har du sett hur de uppförde den där imponerande byggnaden? Först en tegelsten och sedan en till. Tusentals. Men en och en. Och säckar med cement, en och en. Och kvaderstenar för grunden, som bara är en liten del av helheten. Och järnstycken. Och byggnadsarbetare som arbetade dag efter dag, alltid vid samma tid ...

Har du sett hur de uppförde den där imponerande byggnaden? ... Tack vare många små saker!

Vägen, 823

Den där redliga grabben skrev följande till mig: "Mitt ideal är så stort att bara havet räcker för att rymma det". Jag svarade: Och tabernaklet, som är så "litet'? Och verkstaden i Nasaret, som var så "oansenlig"?

Han väntar på oss i vardagens storhet.

Plogfåran, 486

Jag upprepar: det är i ditt vanliga arbetes enkelhet, i vardagens monotona detaljer, som du måste upptäcka en – för många dold – hemlighet som är storslagen och ny: Kärleken.

Plogfåran, 489

”När kung Herodes hörde detta – att Konungen kommit till världen – blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.”

Detta händer varje dag! Detsamma händer nu: inför Guds storhet, som visar sig på tusentals sätt, saknas inte personer – även sådana som har auktoritet – som oroas. För att … de inte älskar Gud helt och hållet; för att de inte är personer som önskar möta honom på riktigt; för att de inte vill följa hans ingivelser och så blir de till hinder på vägen till Gud.

Du är förvarnad, fortsätt arbeta, oroa dig inte, sök Herren, be … så kommer han att triumfera.

Smedjan, 248