1. Vilken är prästens identitet? Kristi. Alla kristna kan och måste vara inte
bara alter Christus utan ipse Christus, andra kristusar, Kristus själv! Men hos prästen gäller detta på ett mer direkt sätt, i kraft av sakramentet. (Amar a la Iglesia, 38).
2. Det tycks mig att det av präster fordras ödmjukheten att inte vilja vara mittpunkt utan att verkligen vara Guds tjänares tjänare (...). På det sättet kan de vanliga kristna, lekmännen, göra Kristus närvarande i samhällets alla miljöer. (Samtal med Josemaría Escrivá, 59).
3. En präst som lever den heliga mässan på detta sätt – tillbedjande, sonande, vädjande, tackande, och med en längtan att identifiera sig med Kristus – och som lär andra att göra altarets offer till centrum och rot i sitt kristna liv, kommer verkligen att visa på den ojämförliga storheten i sin kallelse, detta insegel med vilket han har präglats och som han kommer att bära i all evighet. (Amar a la Iglesia, 49).
4. jag har [alltid] sett mitt arbete som präst och själasörjare som en uppgift som syftar till att ställa varje människa inför hennes livs alla krav och hjälpa till henne med att upptäcka vad Gud, rent konkret, begär av henne, utan att på något sätt begränsa det heliga oberoende och det välsignade personliga ansvar som kännetecknar ett kristet samvete. (När Kristus går förbi, 99).
5. Vilket värde den personliga fromheten har för den heliga liturgin!
Jag blev inte alls förvånad av att för några dagar sedan höra denna kommentar som en viss person fällde om en exemplarisk präst som nyligen avlidit: "Vilket helgon han var!"
— Kände ni honom väl? frågade jag.
— Nej — blev svaret — men en gång såg jag honom fira mässan. (Smedjan, 645).
6. Även om du redan vet det, vill jag påminna dig om att prästen är en "annan Kristus" samt att den helige Ande har sagt: Nolite tangere Christos meos - rör inte mina kristusar! (Vägen, 67).
7. prästernas yrkesarbete är [– om man kan säga så –] ett gudomligt och offentligt ämbete som är så intensivt och omfattande att man i allmänhet kan säga att om en präst har tid över för arbete som inte är prästerligt arbete i egentlig bemärkelse, då kan han vara säker på att han inte uppfyller sitt ämbetes plikter. (Guds vänner, 265).
8. Kristus, som steg upp på korset med vidöppna armar, som en präst för evigt, vill räkna med oss — som inte är någonting alls! — för att föra sin Återlösnings frukter till alla människor. (Smedjan, 4).
9. Varken högern, vänstern eller mitten. Jag försöker att som präst efterlikna Kristus, som på korset sträckte ut båda armarna, inte bara en. Jag plockar fritt från alla grupper det som verkar vara gott och som hjälper mig att hålla mitt hjärta och mina armar öppna mot mänskligheten. (Samtal med Josemaría Escrivá, 44).
10. Den där prästen, en vän till oss, arbetade och tänkte på Gud. Han höll hårt i Guds faderliga hand och hjälpte andra att tillägna sig dessa grundläggande idéer. Därför sade han till sig själv: När du dör kommer allt att fortsätta att gå bra, för han kommer att fortsätta att ta hand om allt. (Plogfåran, 884).
11. Den där prästen, vår vän, övertygade mig. Han talade med mig om sitt apostoliska arbete och försäkrade mig om att det inte finns några obetydliga uppgifter. Bakom den här ängen där rosorna växer tätt, sade han, döljer sig många människors tysta ansträngning. Med sitt arbete och sin bön, med sin bön och sitt arbete, har de utverkat rikliga regn av nåd från himlen som gör allting fruktbart. (Plogfåran, 530).
12. Lev dig in i den heliga mässan.
Den där kommentaren som en förälskad präst uttalade kan hjälpa dig: Är det möjligt, min Gud, att delta i den heliga mässan och inte vara helig?
Och han fortsatte: jag skall uppfylla den gamla föresatsen att varje dag försätta mig i såret i min Herres sida.
Fatta mod. (Smedjan, 934).
13. Att vara kristen – och i synnerhet att vara präst, samtidigt som vi också skall komma ihåg att alla vi döpta deltar i det kungliga prästadömet – är att ständigt vara på Korset. (Smedjan, 882).
14. Vi får inte vänja oss vid det mirakel som sker inför våra ögon, det häpnadsväckande undret att Herren varje dag stiger ned i prästens händer. Jesus vill att vi skall vara vakna, så att vi kan bli övertygade om hans storhet och makt, och så att vi åter kan höra hans löfte: Venite post me, et faciam vos fieri piscatores hominum, kom och följ mig, så skall jag göra er till människofiskare, ni kommer att bli verkningsfulla och föra människor till Gud. Vi måste därför lita på Herrens ord: stiga upp i båten, ta tag i årorna, hissa seglen och styra ut på världens hav som Kristus lämnar oss i arv. (När Kristus går förbi, 159).
Det är visserligen sant att vi släpar på vårt personliga elände, men det är även sant att Herren tar med våra fel i beräkningen. Det undgår inte hans barmhärtiga blick att vi människor är begränsade varelser med svagheter, att vi är ofullkomliga och syndbenägna. Men han befaller oss att kämpa, att erkänna våra brister, inte för att vi skall bli nedslagna, utan för att vi skall ångra oss och sträva efter att bli bättre. (När Kristus går förbi, 159).
15. Du präst, min broder, tala alltid om Gud, för om du tillhör honom kommer dina samtal aldrig att vara uttråkande. (Smedjan, 965).
16. Att vaka över hjärtat. — Så här bad denne präst: "Jesus, må mitt hjärta vara en tillsluten lustgård; må mitt stackars hjärta vara ett paradis där du bor; må min skyddsängel vaka över den, med ett svärd av eld som han använder för att rena alla känslor innan de kommer in i mig; Jesus försegla mitt stackars hjärta, med ditt gudomliga sigill, ditt Kors". (Smedjan, 412).
17. Då han delade ut den heliga kommunionen, hade en viss präst lust att ropa: Här räcker jag dig Lyckan! (Smedjan, 267)
18. Ni får inte väcka anstöt, inte ens skuggan av ett tvivel beträffande att Guds barn skulle kunna vara veka eller odugliga, ni får inte vilseledda andra … Ert uppträdande bör återspegla de normer och det beteende som kännetecknar ansvariga människor. (Guds vänner, 70).