Människan skapad till Guds avbild innehåller omätbara rikedomar och en enhetlighet som vi aldrig helt kommer att förstå men som väcker vår längtan att mer och mer tränga in i och förstå hennes sanna väsen. Denna önskan finns i varje sann universitetsdocenters hjärta. Det är trängtan efter att kunna uttrycka något mera om människan och att vidga vår förståelse av henne. Utifrån de mest skilda miljöer och discipliner utforskar man på universiteten de många dimensioner som människan har och försöker ge argument för en förnuftig förklaring av konkreta, psykiska och andliga fenomen.
De tre nya doktorerna som vi idag hedrar delar detta bemödande att fördjupa kännedomen om människan och främja hennes värdighet, även om metoderna man gör det på är olika och det sker på olika nivåer. På grund av att ceremonin är så kort kan jag inte uppehålla mig så länge i lovord över dessa lärda män som de förtjänar. Jag tror att ni förstår hur bittert det är för mig att vara sparsam med orden men samtidigt ljuvt att låta förstå att det inte fattas vare sig uppskattning eller beundran för var och en av dessa tre ryktbara professorer
Inom neurovetenskap, har professor Tomas Hökfelt uppnått mycket goda resultat. Förutom värdefulla forskningar vid Karolinska Institutet för vilka han åtnjuter välförtjänt internationellt erkännande, vill jag framhålla hans intresse och strävan att ge talrika studenter i hela världen del av sina rön. Den frikostiga hängivenhet med vilken Tomas Hökfelt ägnar sig åt studenterna visar på hans humanistiska och kristna livsåskådning och är ett talande exempel på hur det går att förena ett arbete som kräver högsta precision med ett äkta engagemang för sina medarbetare som han ständigt är mån om att hjälpa och leda.
Då vetenskapsmannen utforskar de fysiska och kemiska regulatorerna för den mänskliga kroppen, märker han att den experimentella metoden inte räcker till för att förklara verkligheten utan att man för att riktigt förstå den måste vända sig till andra vetenskaper och för slutlig ledning söka den teologiska och filosofiska dimensionen (1). Med Johannes Paulus II:s ord; filosofin kan ”direkt medverka till att formulera frågan om livets mening och även ge oss en del av svaret (2). Därför är den vägen på vilken man kan finna de grundläggande sanningarna som beskriver människans existens” (3). Med hjälp av detta vetande och mera exakt genom logiken, har doktor Ignacio Angelelli , professor vid universitet i Texas, Austin, utvecklat ett rikt forskningsarbete som vunnit internationellt erkännande, och han har ägnat sig åt de lärda uppgifterna som en god pedagog. Hans akademiska förtjänster och skrifter är tecken på den anda av tjänande han besitter, med hjälp av filosofin.
För att kunna förstå den mänskliga varelsen på djupet, måste man också se till hennes kommunikativa natur, som söker förbindelse med omgivningen. Människan är till sitt väsen öppen mot Gud, mot de andra och på ett annorlunda sätt mot hela det fysiska universum. Hon växer och når sin fullhet genom att kommunicera med andra. För var och en i hans eller hennes existens är det faktum att kunna överföra en tanke eller en känsla, göra en förtrolig åtbörd för att dela den med en älskad människa, eller uttrycka och dela ett konstnärligt synsätt, möjligheter som berikar jaget och bekräftar den mänskliga kontaktsökande naturen. Professor Alfonso Nieto , som var rektor vid Navarra-universitet under mer än 10 år, har utforskat konsten att kommunicera och hur den formuleras i våra samtida medier. I detta har han blivit hjälpt av sin förmåga för mänsklig och kristen umgänge. Hans arbete till försvar för människan har gjort att vi på ett djupare sätt kan förstå hur viktig den humaniserande funktionen i kommunikationsmedlen är och att den kräver både ansvarskänsla och en anda av tjänande. För allt detta har Dr. Nieto gjort sig till språkrör.
Tre professorer från olika akademiska fält men som arbetar med uppgifter som harmoniskt stöder varandra i människans tjänst. Försvaret av personens värdighet är och kommer alltid att vara en viktig beståndsdel i Kyrkans budskap, så som den helige Fadern Johannes Paulus II angav i början av sitt påveämbete: ”Kyrkan vill tjäna detta enda mål: att göra så att varje människa kan möta Kristus, så att Kristus kan färdas med var och en på livets väg, och att var och en kan upptäcka sanningen om människan och världen” (4). Prelaturen av Opus Dei, född inom Kyrkan och del av henne för att kunna tjäna henne, har det särskilda uppdraget att öppna vägar till det kristna livet för dem som önskar helga sig genom sitt yrkesarbete mitt i världen. I de historiska ögonblick som vi nu lever i, då en del kulturella, sociala och politiska yttringar vill begränsa vår uppfattning av oss själva som rationella varelser, och som ibland motsätter sig vår värdighet och att vi är ämnade för evigheten, är det lämpligt att vi djärvt låter några andra ord från den helige Fadern höras. Det är orden då denne gör gällande att kulturens innebörd bör rätta sig efter människans mått (5).
Austral-universitetet, som hämtar sin inspiration i den helige Josemaría Escrivá´s person och lära, strävar efter att inom sitt eget område, som är forskning och undervisning, upplysa och leda människor till att skapa en ny kultur, där varje man och kvinna kan finna sin djupaste identitet respekterad och i sina hjärtan upptäcka bilden av den ende och treenige Guden i vars liv vi är kallade att delta.
Det rör sig inte om ett utopiskt mål, inte heller om att utlysa intentioner som är omöjliga att utföra. Vi är fast övertygade – så som Opus Deis grundare yttrade vid ett liknande tillfälle – att ”universitetet (...) då man där på ett djupgående och vetenskapligt sätt studerar problemen, också rör hjärtana, sticker hål på passiviteten, väcker krafter som slumrar och danar medborgare som är villiga att hjälpa till att bygga ett rättvisare samhälle” (6). Vi måste ha klart för oss att det är Alma Maters uppgift att hos sin lärarkår, sina studenter och övrig personal alltid uppmuntra den nobla strävan att förvärva ett gediget och seriöst professionellt anseende. Denna strävan skall även uppfattas som ett tjänande som kan bidra till att förändra vår värld till att bli en plats för hederlig samlevnad och lojalt och koherent uppfyllande av Skaparens planer.
Det finns många trängande behov inför vilka den kristna andan inte kan förbli okänslig (7), påminner oss påven Johannes Paulus II om nu i början av det nya årtusendet. Vi tackar de tre nya doktorerna för deras bemödanden att svara på dessa behov genom sitt sorgfälliga och hängivna arbete vars utmaningar de vill fortsätta att bemöta. Med Guds hjälp och genom vår frus av Lujáns förmedling önskar jag att vi alla gemensamt anstränger oss och strävar efter att ta itu med vår tids stora utmaningar.
____________________________________
(1) Jfr. Johannes Paulus II, encyklikan Fides et Ratio , 14-IX-1998, nr 81.
(2) Ibid., nr 3.
(3) Ibid., nr 5.
(4) Johannes Paulus II, encyklikan Redemptor hominis , 4-III-1979, nr 13.
(5) Johanns Paulus II, Tal till deltagarna i Världsmötet för universitetsdocenter, 9-IX-2000.
(6) Den helige Josemaría Escrivá, Tal vid utnämnandet av hedersdoktorer vid Navarra-universitetet, 7-X.1972, ur Josemaría Escrivá de Balaguer och universitetet , EUNSA, Pamplona 1993, s.98.
(7) Johannes Paulus II, Apostoliskt brev Novo Millennio ineunte , 6-I-2001. nr 51.
