Utbildningens akuta situation är det stora pastorala ämne inom varje område som Kyrkan i Italien sätter upp för sig för att följa den helige Faderns förmaningar. Detta var temat för den nyligen hållna studiekonferensen för stiftspräster den 2-3 mars organiserad av Iniziative Culturali Sacerdotali (Föreningen för kulturella verksamheter för präster) på Castello di Urio vid Comosjön.

Bland gästerna fanns ärkebiskopen av Bologna kardinal Carlo Caffarra, som sedan lång tid studerar och framträder i detta ämnesområde. Och det gör han med en filosofiprofessors grundlighet och med en biskops auktoritet i det han går till roten av problemet. ”Sedan många år brukar jag säga att i det aktuella kulturella sammanhanget har fostran inte blivit svår utan omöjlig, för den har blivit otänkbar. Utifrån detta påstående bör man inte dra slutsatsen: låt oss då böja oss för fakta; utmaningen är omöjlig att bemästra.” Varför otänkbar? ”Verkligheten [världen, den mänskliga personligheten], låt oss säga varandets universum är utrustat med en inneboende begriplighet. Vi kan också säga: den har mening. Det rastlösa bemödandet och den outsläckliga önskan hos det mänskliga förnuftet att söka den yttersta förklaringen till verkligheten i dess helhet, det är alltså inte helt enkelt en väg som initierats autonomt utan erkännandet av en begriplighet som givits oss och inte helt enkelt producerats av oss. Sålunda, säger idéhistorikerna, har det varit ända till Nietzsche”. Alltsedan dess domineras kulturen av att den ursprungliga relationen mellan person och verklighet förnekas. Det finns ingen verklighet att tolka. Det enda som existerar är tolkningar av verkligheten över vilka det är omöjligt att uttala ett omdöme om deras sannfärdighet. Varje åsikt har samma värde, bara tolkningarna är möjliga. Det finns inte någon målsättning mot vilken man skall inrikta sig i fostran om inte mot tolerans.

Just här ligger utmaningen i utbildningen. För Kyrkan öppnas den enorma uppgiften att rekonstruera ett sätt att tänka, långt innan man går igenom trons innehåll. Och om detta är allas arbete, blir det föremål för särskild uppmärksamhet för prästen, med hans egna resurser av vilka den främsta är gåvan av sig själv, kärleken som kan förmedla sanningen.

Föredraget av Rev. Prof. Paul O’Callaghan från Heliga Korsets Påvliga Universitet hade en markant pastoral prägel, särskilt inriktad på prästernas utbildning. Förutom de förmågor som envar kan ha för att förstå de unga, bör prästen stödja sig på sitt eget inre liv och hämta ljus och kraft från sin relation med Kristus för att vara en effektiv ledare.

Vid mötet, som också innefattade koncelebration av den heliga Mässan och eukaristisk tillbedjan förutom olika stunder för samvaro, deltog cirka åttio präster från femton italienska stift. Föreningen för kulturella verksamheter för präster har uppstått ur det gemensamma engagemanget av präster inom Opus Deis Prelatur och från olika italienska stift med planer att främja möten för studium och uppdatering inom den pastorala sfären, tillfällen till broderlig samvaro mellan präster samt kurser i spiritualitet för stiftspräster.