“Räkna med våra böner för var och en av er”, sade biskop Javier Echevarría till de nya prästerna. ”En bön som utsträcker sig till alla seminaristerna och till dem som Herren har önskat kalla till prästtjänsten.” ”Att be för prästerna och för prästkandidaterna”, tillade han, ”är en böneintention som aldrig kan saknas i den kristnes hjärta”.
I början av ceremonin överlämnade Opus Deis prelat den särskilda välsignelsen från Benedikt XVI till de 34 prästerna och deras familjer. Sedan, under predikan, var det särskilt tre aspekter på de nya prästernas tjänst som han tog fasta på: eukaristin, predikandet och utövandet av den gudomliga barmhärtigheten.
“Här har ni, kära söner, en av era viktigaste uppgifter, att tillbe och att lära folket att tillbe, även med kroppen, det heliga Sakramentet, trons och kärlekens mysterium”, sade han.
På samma gång som detta, ”måste ni troget återge det som Jesus lärde ut, och detta även genom ert eget uppförande. Dessa lärdomar är något som fyller själen med glädje och frid. Lita på att den helige Ande kommer att ingjuta i era själar vad ni skall säga när ni uppmanar alla att följa kallelsen att älska Gud och nästan i det vanliga livet och i yrkeslivet”. Prästens predikning ”föds i eukaristin, i bönen, det vill säga i er personliga och innerliga kontakt med Jesus Kristus”.
Biskop Echevarría påminde om att ”Guds kärleksfulla faderskap aldrig överger oss” och att prästens främste uppgift är att ”reflektera detta faderskap när ni utövar den andliga vägledningen och utdelar botens sakrament som den helige Josemaría kallade för glädjens sakrament”. På så sätt ”kommer prästerna att ge hopp till själarna, tålmodigt lyssna på var och en, väl medvetna om att var och en är unik inför Gud, att var och en är en son eller en dotter till Gud”. Om ni alltid finns tillgängliga för att höra bikt och ge andlig vägledning ”kommer ni att hjälpa så många människor att dag för dag göra framsteg i sitt inre, andliga liv”.
El Prelado dijo a los nuevos sacerdotes: “Tendréis que transmitir con fidelidad, también a través de vuestro comportamiento, las enseñanzas de Jesús. Enseñanzas que colman el alma de alegría y de paz".
Prelaten vände sig sedan till de nya prästernas familjer och särskilt till föräldrarna: ”Det är er de har att tacka för sin kallelse”, sade han. Och tillade: ”Jag förenar mig med er i er djupa rörelse när nu varje ny präst vid altaret aktualiserar påskmysteriet genom att sätta er i patenen tillsammans med Jesus som offrar sig för Fadern.”
Prästerna blir hädanefter experter i det andliga livet
En av de nya prästerna är australiensaren Amin Abboud, 41 år gammal, som arbetade som läkare i sjukhuset Repatriaton General Hospital Concord i Sydney. Amin har också givit vård åt Alzheimer-patienter och fångar i ett australiensiskt fängelse.
"Det kristna antropologiska tänkandet har varit grundläggande för mitt arbete”, förklarar han. “ Under medicinstudierna förklarar man för oss, utan att ange religiösa argument, hur man skall förbereda en människa inför döden och smärtan. Men jag tyckte att det man sade var tomt och absurt. Med hjälp av tron kan man istället öppna sig för ett annat slags liv och det ger mening åt detta livet. Det är ett läkemedel av omätligt värde”.
Fader Amin hyser stora förhoppningar för sitt lands framtid: " Australien är en lugn plats, där man älskar frihet och där det inte finns några fördomar. Därför är det ett land som står öppet för Guds sanning och en utmärkt plats för utbredningen av tron. Jag ber för att nästa Världsungdomsdag skall kunna bli ett ögonblick där många ungdomar får tillfälle att förnya tron”.
Italienaren Luca Fantini, från Genua, som älskar astronomi och fysik, är en annan av de prästvigda. Som ung var han så fascinerad av de vetenskapliga upptäckterna att han trodde sig inte längre behöva den kristna tron och övergav att praktisera den.
I början och ända fram till prästvigningen var det av avgörande vikt för honom att han kände några personer tillhöriga Opus Dei som ”var goda yrkesmän och som inte såg någon motsättning mellan sitt arbete och tron. Inte bara det, jag såg att deras sätt att uppfatta verkligheten var mera fullständigt, mera uppriktigt och mera krävande. Med tiden gjorde detta att jag på nytt började praktisera min tro. ”Men ´mitt återvändande´”, understryker han, ”var inte en process som var enbart intellektuell. Den var början till en ny vänskap med Gud”.
Under lördagens ceremoni mottog också Alfonso Sánchez de Lamadrid, Sevillabo om 45 år, prästvigningen. Han är biolog till yrket och studerade under 15 år Cadiz-bukten och den andalusiska kusten. ”Havet som jag arbetade i var outgrundligt, underbart och okänt. Det är som tron. Vi tror att vi känner Gud men när vi rycker upp oss lite, när vi försöker möta honom och börjar ställa oss frågor, då upptäcker vi en helt ny, en ändlös, värld”.”. Adilson Martini, som är från Brasilien, lämnade sin post i ett byggföretag för studera till präst i Rom. I sitt eget land ägnade han sig åt olika slags kvalitetskontroll, så till exempel arbetade han med en fotbollsstadion, ett oljeraffinaderi och en tunnel. ”Jag ville bli präst för att tjäna kyrkan och Verket. Jag kommer att utdela sakramenten, ge andlig vägledning åt människor som är mig anförtrodda, ge katekesundervisning osv. Jag kommer att hjälpa människor att möta Gud. Därför tycker jag om att föreställa mig att jag nu kommer att ha hand om kvalitetskontroll – denna gång gäller det byggandet … av lyckliga liv!”
De nya prästerna ger upp de yrkesuppgifter de hade tidigare för att med den helige Josemarías ord ”bli präster till hundra procent”. Det var just om detta ämne som Benedikt XVI i torsdags i Polen sade att ”man ber inte prästen att bli ekonomisk expert, byggexpert eller politiker. Man ber honom om att vara expert i det andliga livet”.
De nya prästerna kommer från Brasilien, Italien, Australien, Guatemala, Venezuela, Förenta Staterna, Österrike, Spanien och Peru. De är:
José Luis Tapia (Spanien);
Ludwig Juza (Österrike);
Alfonso Sánchez de Lamadrid (Spanien);
Matteo Fabbri (Italien);
Jesús Palacios (Spanien);
Luke Joseph Mata (Förenta Staterna);
Jesús Torrero (Spanien);
Javier Sancho (Argentina);
Ignacio José Rodríguez (Venezuela);
Alfonso Postigo (Spanien);
Ignacio Campos (Spanien);
Feliciano de Domingo (Spanien);
Adilson Martini (Brasilien);
Francisco Javier Quesada (Spanien);
Amin John Abboud (Australien);
Manuel Massotti (Spanien);
Álvaro Arturo Estrada (Guatemala);
Ricardo Héctor Santiago (Spanien);
Luis Fernando Díaz (Guatemala);
Manuel Silva (Mexiko);
José Carlos Trullols (Spanien);
Yago Alberto Martínez (Spanien);
Francisco García (Mexiko);
Carlo Alfonso Silva (Colombia);
Santiago Caucino (Argentina);
Álvaro Casas (Mexiko);
Fernando María Crovetto (Spanien);
Luis Felipe Quesada (Mexiko);
Alfonso García Huidobro (Chile);
Pedro Cervio (Argentina);
Luis de Castro (Spanien);
Juan Rego (Spanien);
Luca Giuseppe Fantini (Italien);
Eduardo Ronald Olivera (Peru).