PLOGFÅRAN (nr. 499)

Du hävdar att du undan för undan börjar förstå vad som menas med ”prästerligt sinne” ... Bli inte arg om jag svarar att dina handlingar visar att du bara förstår det i teorin. – Varje dag händer dig samma sak: på kvällen, när det är dags för samvetsrannsakan, är du idel önskningar och goda föresatser. På morgonen och kvällen, då du arbetar, är du idel invändningar och undanflykter.

Är det så du lever ditt ”heliga prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus”?

SMEDJAN (nr.369)

Om du handlar – lever och arbetar – inför Gud, av kärlek och för att tjäna, med ett prästerligt sinne även om du inte är präst, kommer alla dina gärningar att få en äkta övernaturlig innebörd som ger enhet åt hela ditt liv och är källan till all nåd.

NÄR KRISTUS GÅR FÖRBI (nr.79)

Genom prästvigningens sakrament har Gud vår Fader gjort det möjligt för några troende att, i kraft av att den helige Ande på ett nytt och ofattbart sätt ingjuts i dem, erhålla ett outplånligt tecken i själen som får dem att likna Kristus Prästen så att de kan agera i Jesu Kristi namn, i hans egenskap av den mystiska kroppens huvud. Tack vare det särskilda prästadömet som skiljer sig från de troendes allmänna prästadöme, inte bara till grad utan även till sitt väsen, kan de konsekrera Kristi kropp och blod, inför Gud frambära det heliga Mässoffret, förlåta synder i den sakramentala bikten och utöva sitt lärouppdrag in iis quae sunt ad Deum, i allt det och bara det som hänför sig till Gud.

Följaktligen måste prästen uteslutande vara en Guds man och avvisa frestelsen att hävda sig på områden där de troende inte behöver honom. Prästen är inte en psykolog, sociolog eller antropolog: han är en annan Kristus, Kristus själv, med uppgiften att vårda sina bröders och systrars själar. Det vore sorgligt om prästen, på grundval av mänsklig kunskap som han endast kommer att kunna odla ytligt och amatörmässigt om han verkligen ägnar sig åt sitt kall, utan vidare skulle anse sig ha rätt att framställa sig som en ofelbar auktoritet i fråga om dogmatik eller moralteologi. Det skulle endast tyda på hans dubbla okunskap, såväl i fråga om den mänskliga som i fråga om den teologiska kunskapen, även om hans ytliga visdomsfernissa skulle lyckas förleda någon läsare eller försvarslös åhörare.

Det är allmänt känt att vissa kyrkliga dignitärer av idag förefaller avse att tillverka en ny Kyrka, varigenom de förråder Kristus genom att byta ut de andliga målen – människornas, varje enskild människas frälsning – mot timliga. Om de inte övervinner denna frestelse kommer de att försumma utövandet av sin prästerliga tjänst, de kommer att förlora folkets tillit och respekt och orsaka en oerhörd förödelse inom Kyrkan. Dessutom kommer de att orättmätigt lägga sig i de troendes och andra människors politiska frihet och därigenom så förvirring i den civila samvaron, varigenom de blir farliga även på detta område. Prästvigningens sakrament är avsett som en övernaturlig tjänst till den vigdes trosfränder, men vissa förefaller vilja omvandla det till ett världsligt redskap för ett nytt tyranni.

PRÄSTER FÖR ALLTID, (Länk till texten på engelska) LUMEN GENTIUM (Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution nr. 10)

Herren Kristus, översteprästen som utsetts bland människor (jfr Heb 5: l-5), har gjort sitt nya folk till ”ett kungadöme och till präster åt sin Gud och Fader” (jfr Upp 1:6, 5:9f). Genom den nya födelsen och smörjelsen med helig Ande blir de döpta invigda till ett andligt hus och ett heligt prästerskap. Genom en kristen människas alla verk skall de frambära andliga offer och förkunna kraften hos den som har kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus (jfr l Pet 2:4-10). Alla Kristi lärjungar skall förbli i bön och lovprisning av Gud (jfr Apg 2:42-47) och frambära sig själva till ett levande och heligt offer som behagar Gud (jfr Rom 12: l). Överallt på jorden måste de bära vittne om Kristus och vara beredda att svara dem som kräver besked om deras hopp (jfr l Pet 3: 15), hoppet om ett evigt liv.

De troendes allmänna prästadöme och ämbetets eller hierarkins prästadöme skiljer sig till sitt väsen och inte endast till graden. Ändå är de samordnade. Båda har var på sitt särskilda sätt del i Kristi enda prästadöme. Den vigde prästen formar och styr det prästerliga folket enligt den heliga fullmakt han innehar. Han utför det eukaristiska offret å Kristi vägnar och frambär det till Gud i hela gudsfolkets namn. De troende medverkar i kraft av sitt konungsliga prästadöme när eukaristin frambärs. De utövar detta prästadöme när de tar emot sakramenten, när de ber och bär fram sitt tack, när de bär vittne genom ett heligt liv i självförnekelse och aktiv kärlek. 

PRESBYTERORUM ORDINIS. Andra Vatikankonciliet (länk till den engelska texten) PASTORES DABO VOBIS. Johannes Paulus II (länk till den engelska texten) HOMILIER OCH TAL. Benedikt XVI (länk till de engelska texterna)