Opus Dei

Ta ständigt din tillflykt till den heliga Jungfrun, Guds moder och mänsklighetens moder: med en moders ömhet skall hon nedkalla Guds kärlek över de människor som du umgås med, så att de kan bestämma sig för att i sitt vardagliga arbete, i sitt yrke, vara Jesu Kristi vittnen. (Smedjan, nr. 911)

Beundra jungfru Marias kraftfullhet: vid Korsets fot, i djupaste mänsklig smärta - det finns ingen smärta som hennes - full av styrka. Be henne om sådan styrka, så att även du kan stå vid Korset. (Vägen, nr. 508)

Var mycket hängiven vår Moder. Hon belönar frikostigt de presenter vi erbjuder henne. Om du dessutom varje dag, i en anda av tro och kärlek, ber den heliga rosenkransen, kommer vår Fru att åta sig att föra dig mycket långt på den väg som leder till hennes Son. (Plogfåran, nr. 691)

Gör din kärlek till Jungfru Maria mer levande, mer övernaturlig. Vänd dig inte till Maria bara för att be om saker. Vänd dig till henne även för att ge! För att ge henne tillgivenhet; för att ge henne kärlek till hennes gudomlige Son; för att visa henne din tillgivenhet i handling genom att tjäna dina medmänniskor, som också är hennes barn. (Smedjan, nr. 137)

Moder! Jordiska mödrar ser med störst förkärlek på sitt svagaste barn, på sitt sjukaste, på sitt minst intelligenta eller på sitt stackars handikappade barn … Min Fru! jag vet att du är mer av en moder än alla dessa mödrar tillsammans … Och eftersom jag är ditt barn … Och eftersom jag är svag, och sjuk … och handikappad … och ful … (Smedjan, nr. 234)

Maria, din moder, skall föra dig till Jesu kärlek. Där kommer du att vara ‘cum gaudio et pace’, med glädje och frid, ständigt ”buren” – ensam skulle du falla och bli täckt av lera – framåt längs vägen för att tro, för att älska och för att lida. (Smedjan, nr. 677)

När du känner att ditt hjärta är torrt och du inte vet vad du skall säga, ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria och säg till henne: du min obefläckade Moder, be för mig. Om du åkallar henne med tro, kommer hon att låta dig erfara - mitt i din torka - Guds närhet. (Plogfåran, nr. 695)

Man kan inte leva ett rent liv utan Guds hjälp. Gud vill att vi skall vara ödmjuka, han vill att vi skall be honom om hjälp genom vår Moder och hans Moder. Du måste säga till Jungfrun, i denna stund, i ditt hjärtas ensamhet, utan ljudet av ord: Moder, ibland gör mitt stackars hjärta uppror … Men om du hjälper mig … Och hon kommer att hjälpa dig att bevara det rent och fortsätta på den väg som Gud har kallat dig till: Jungfrun kommer alltid att underlätta för dig att göra Guds vilja. (Smedjan, nr. 315)

‘Auxilium christianorum! ’- Du de kristnas hjälp, ber man förtröstansfullt i den lauretanska litanian. Har du försökt att upprepa det som en bönesuck i svåra stunder? Om du gör det med tro, med en dotters eller en sons ömhet, kommer du att märka hur effektiv din Moders, Jungfru Marias förbön är och hur hon kommer att föra dig till segern. (Plogfåran, nr. 180)

Välsignad är du för att du trodde, säger Elisabet till vår Fru. - Föreningen med Gud, det övernaturliga livet, medför alltid att man på ett attraktivt sätt utövar mänskliga dygder: Maria för med sig glädjen till sin kusins hem, för hon ”för med sig” Kristus. (Plofgåran, 566)