"Att veta att man inte är någonting inför Gud"
Det är mycket stort att veta att man inte är någonting inför Gud, för så är det. (Plogfåran, nr. 260)
"Gud står emot de högmodiga"
En säker väg mot ödmjukhet är att begrunda att vi kan bli effektiva redskap trots att vi saknar talang, rykte eller förmögenhet, om vi vänder oss till den helige Ande så att han kan skänka oss sina gåvor. Trots att Apostlarna hade undervisats av Jesus i tre års tid, flydde de av fruktan inför Kristi fiender. Efter Pingst lät de sig däremot piskas och fängslas och till sist gav de sina liv som vittnesbörd för sin tro. (Plogfåran, nr. 283)
"Du vill utan att vilja"
Du vill utan att vilja, så länge som du inte undviker tillfället med bestämdhet. Lura inte dig själv genom att tala om för mig att du är svag. Du är ... feg, och det är inte samma sak. (Vägen, nr. 714)
"Jag kommer att känna värmen av din gudom"
När man arbetar för Gud bör man ha ”överlägsenhetskomplex”, det har jag påmint dig om. Men, frågade du mig, är inte det ett uttryck för högmod? – Nej! Det är en konsekvens av ödmjukheten, av den ödmjukhet som får mig att säga: Herre, du är den du är. Jag är ingenting alls.
"Om vi är ödmjuka kommer Gud aldrig att överge oss"
Du har ingen anledning att känna dig deprimerad för att du upptäcker dina brister ... - Be om sann ödmjukhet. (Plogfåran, nr. 262)
"Var snarare som en gammal kvadersten dold i grunden"
Eftersträva inte att glänsa som en förgylld vindflöjel på en hög byggnad. Hur mycket den än glänser, och hur högt den än befinner sig, så saknar den betydelse för byggnadens hållfasthet. Var snarare som en gammal kvadersten dold i grunden, under jorden, där ingen ser dig. Tack vare dig störtar inte huset samman. (Vägen, nr. 590)
”Vad kan de ha sagt, vad tänker de, vad anser de om mig...”
Ju högre upp en staty är placerad, desto hårdare och farligare blir stöten när den faller. (Plogfåran, nr. 269)
"Be om sann ödmjukhet"
Ödmjukheten är en frukt av att man känner Gud och av att man känner sig själv. (Smedjan, nr. 184)
"Det skall inte smärta dig att de ser dina fel"
Herre Jesus, ju mer de höjer mig till skyarna, desto mer måste Du ödmjuka mig i mitt hjärta och låta mig inse vad jag har varit, och vad jag kommer att bli om Du lämnar mig ensam. (Vägen, nr. 591)