"När du måste tillrättavisa, bör du göra det i kärlek"

Du kommer att vara god bara om du kan se dina medmänniskors goda egenskaper och dygder. När du måste tillrättavisa, bör du göra det i kärlek, vid rätt tillfälle, utan att förödmjuka …, och var villig att själv lära dig mer och bli bättre i det som tillrättavisningen gällde. (Smedjan, nr. 455)

För att läka ett sår måste man först göra det ordentligt rent, och även ett större område runt omkring själva såret. Kirurgen vet mycket väl att det gör ont, men han vet även att om han inte gör det, så kommer det att göra ännu ondare senare. Sedan desinficerar man omgående: det svider - det bränns, säger man i mina trakter - det gör ont, men det finns ingen annan utväg än att göra det, för att såret inte skall bli infekterat.
Om det för kroppens hälsa är uppenbart att man måste vidta dessa åtgärder, även om det bara rör sig om obetydliga skrubbsår, hur mycket nödvändigare är det då inte att på områden av stor betydelse för själens hälsa - i själva nervcentra i en persons liv - rengöra, skära, slipa, desinficera, lida! Klokheten kräver att vi ingriper på detta sätt och inte flyr från våra plikter, för att försöka undvika dem skulle vara liktydigt med brist på omsorg, och till och med ett allvarligt åsidosättande av dygderna rättvisa och styrka.
Var så säkra på att en kristen, om han verkligen vill handla hederligt inför Gud och inför människor, behöver besitta alla dygder, åtminstone potentiellt. Någon av er kanske vill säga mig: Fader, men mina svagheter då? Och jag svarar: Kan en läkare som är sjuk inte bota andra, även om hans sjukdom är kronisk? Hindrar hans sjukdom honom från att skriva ut recept på rätt medicin? Självklart inte: för att vårda behöver han bara ha rätt kunskap och tillämpa den med samma omsorg som han ägnar åt att bekämpa sin egen sjukdom. (Guds vänner, nr. 161)

Ta emot dagens text via e-post

email