"Jag är med Honom i nöden"

Även om allting rämnar och går under, även om allting går tvärt emot vad man planerat och man möter stora svårigheter, tjänar man ingenting på att oroa sig. Dessutom, minns profetens förtröstansfulla bön: ”Herren är vår domare, Herren är vår härskare, Herren är vår konung, han frälser oss”. – Be den fromt, varje dag, för att rätta ditt uppförande efter Försynens planer, vilken styr oss för vår välgång. (Plogfåran, nr. 855)

Och när vi – våldsamt – ansätts av frestelsen att tappa modet, av motgångar, kamp, eller bedrövelser, av en ny själslig natt, ingjuter psalmisten i våra läppar och vårt förstånd dessa ord: Jag är med Honom i nöden. Vad betyder mitt kors, Jesus, i jämförelse med ditt, mina skrubbsår i jämförelse med dina sår? Vad är denna ynkliga lilla börda som du har lagt på mina skuldror, i jämförelse med din enorma, rena och oändliga Kärlek? Såväl era hjärtan som mitt fylls av ett heligt begär att bekänna för Honom – med gärningar – att vi dör av kärlek.

Det föds en törst efter Gud, en längtan efter att förstå hans tårar, en törst efter att se hans leende, hans ansikte... Jag tycker att det bästa sättet att uttrycka det är att med Skriften åter upprepa: som hjorten längtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud! Själen gör framsteg, försjunken i Gud, gudomliggjord. Den kristne har blivit till en törstande vandrare, som öppnar sin mun för källans vatten.

Genom denna hängivelse tänds och växer vår apostoliska iver dag för dag. Den får också andra att brinna, för det goda sprids. Det är inte möjligt för vår fattiga natur att vara så nära Gud utan att brinna av hunger att så glädje och frid över världen, att överallt sprida de frälsande vatten som strömmar ut från Kristi öppnade sida, och så börja och avsluta allt av Kärlek.

Tidigare talade jag med er om smärtor och lidanden, om tårar. Och jag motsäger inte mig själv om jag påstår att smaken av tråkigheterna, lidandena och bedrövelserna är mycket annorlunda för en lärjunge som kärleksfullt söker Mästaren: de försvinner så snart man verkligen accepterar Guds vilja, så snart man uppfyller hans planer med glädje, som trogna barn, även om nerverna ser ut att brista och pinan verkar outhärdlig. (Guds vänner, nr. 310-311)