Jag blir rörd av att Aposteln kallar det kristna äktenskapet för sacramentum magnum – ett stort sakrament. Även av detta påstående drar jag slutsatsen att föräldrarnas arbete är av största vikt.
Ni deltar i Guds skapande kraft och därför är människornas kärlek helig, ädel och god: den är en hjärtats glädje som Herren – i sin kärleksfulla försyn – vill att andra frivilligt skall avstå från.
Varje barn som Gud skänker er är en stor gudomlig välsignelse: var inte rädda för att få barn! (Smedjan, nr. 691)
I mina samtal med många äkta par insisterar jag på att så länge som de och deras barn lever bör de hjälpa barnen att bli heliga, medvetna om att i denna värld blir ingen av oss helig. Vi kommer bara att kämpa, kämpa och åter kämpa.
Och jag tillägger: ni, kristna mödrar och fäder, är väldiga andliga motorer som ger era kära Guds styrka i denna kamp, för att vinna, för att bli helgon. Svik dem inte! (Smedjan, nr. 692)
Var inte rädd för att tycka om människor för Hans skull: och oroa dig inte om du älskar de dina ännu mer, så länge som du älskar dem så väldigt mycket, men ändå älskar Honom miljoner gånger mer. (Smedjan, nr. 693)
Genom ditt umgänge med Kristus är du skyldig att bära frukt.
Frukt som stillar människornas hunger då de närmar sig dig, i arbetet, i vardagslivet, i familjen … (Smedjan, nr. 981)