Du som är en apostolisk människa, du är salt.

Du som är en apostolisk människa, du är salt. Bonum est sal – salt är bra att ha, läser man i det heliga Evangeliet. Si autem sal evanuerit – men om saltet mister sin kraft … är det ingenting värt längre, varken för åkern eller som gödsel; man kastar bort det som något oanvändbart. Du är salt, apostel. Men om du mister din kraft … (Vägen, nr. 921)

Vi katoliker måste gå genom livet som apostlar: med Guds ljus, med Guds salt. Utan rädsla, naturligt, men med ett sådant inre liv, med en sådan förening med Herren, att vi kan utstråla ljus, att vi kan undvika förruttnelse och mörker, att vi kan sprida den kristna lärans fridfullhet och effektivitet. (Smedjan, nr. 969)

I stunder av allmän förvirring, då du åkallar Herren för de själar som dock är hans, förefaller det som om han inte hörde dig, som om han slog dövörat till för dina rop. Ibland tänker du till och med att ditt apostoliska arbete är förgäves.

Oroa dig inte! Fortsätt arbeta med samma glädje, med samma entusiasm, med samma iver. Låt mig upprepa: när man arbetar för Gud är ingenting fruktlöst. (Smedjan, nr. 978)

Min son: alla denna världs hav tillhör oss, och där det är svårast att fiska är det även som mest nödvändigt. (Smedjan, nr. 979)

Genom din kristna lära, genom ditt helgjutna liv och ditt väl utförda arbete skall du, när du utövar ditt yrke och då du uppfyller plikterna i din tjänst, ge ett gott exempel för människorna i din omgivning: för dina släktingar, dina vänner, dina arbetskamrater, dina grannar, dina elever… Du får inte vara en slarver. (Smedjan, nr. 980)