Opus Dei

Att gå Korsvägen är en andakt som många katoliker utövar kring Stilla veckan. Man betraktar fjorton bilder som påminner Jesus Kristi lidande och död. Vi presenterar bilderna med en text tagen från boken Korsvägen av den helige Josemaría.

“Det kristna livet består i att ständigt börja och börja om, att förnya sig varje dag.” (Den helige Josemaría, ”När Kristus går förbi”, 114)

”Du som är student: bygg upp en grundlig och verksam fromhet, utmärk dig i dina studier och se till att känna en djup önskan efter att vara apostoliskt verksam i ditt yrke. – Jag lovar dig att med kraften i din religiösa och vetenskapliga bildning kommer även snabba och omfattande framgångar.” (Vägen, 346)

Vänj dig vid att många gånger om dagen upplyfta ditt hjärta i tacksamhet till Gud.

Det är redan Advent. Vilken utmärkt tid för att förnya längtan, nostalgin, den ivriga åstundan efter Kristi ankomst!, efter att han dagligen skall komma till din själ i Eukaristin! – ”Ecce veniet!” – se, han kommer, säger Kyrkan till oss uppmuntrande. Den helige Josemaría, Smedjan, 548.

Den helige Josemaría förkunnade att heligheten är tillgänglig för varje kristen. Vi publicerar några texter där han talar om denna gudomliga kallelse som han helt motsvarade.

«Rosenkransen har alltid varit ett uttryck för denna trosövertygelse (att Jesus har återuppstått). Genom rosenkransbönen kan de troende gå bortom lidandets mörker och skåda Kristi härlighet i uppståndelsen och himmelsfärden» (Johannes Paulus II, ”Rosenkransbönen”, 23).

”Helighetens stora hemlighet – skrev den helige Josemaría – är inte annat än att man mer och mer efterliknar den som är den enda älskvärda förebilden.” (Smedjan, 752).

I sitt apostoliska brev ”Jungfru Marias Rosenkrans” inbjöd Johannes Paulus II de kristna att be denna bön för att av Maria lära sig ”att betrakta skönheten i Kristi ansikte och uppleva hans kärleks djup”. I denna sektion kommer vi att publicera texter av den helige Josemaría som handlar om Rosenkransens hemligheter.

Jesus har stannat kvar i den heliga Hostian för vår skull! För att vara kvar vid vår sida, för att stödja oss, för att leda oss. Och kärlek återgäldas endast med kärlek. - Hur skulle vi kunna annat än att gå till tabernaklet varje dag, även om det bara är för några minuter, för att ge honom vår hälsning och en sons och broders kärlek? (Plogfåran, nr. 686)