“Tillsammans med några vänner har vi skapat en grupp frivilliga, förklarar Ignasi. Vi spelar fotboll i ungdomsfängelset L’Alzina, en fångvårdsanstalt för minderåriga brottslingar.
En gång i månaden spelar vi med dem och fikar sedan tillsammans. Det är inte mycket, jag vet, det är bara en droppe i havet. Vad en eftermiddag i månaden kan göra är kanske mycket lite, en bra grej ibland tusen positiva och negativa andra. Men det är det som jag kan göra, det som är uppnåeligt för mig att göra. Jag gör det eftersom dessa ungdomar förtjänar att vi hjälper dem och förlåter dem, även om de befinner sig i fängelse på grund av brott de begått.
De har det väldigt roligt. Det värsta med att sitta i fängelse är rutinen. Och en fotbollsmatch och att fika tillsammans bryter monotonin där en dag liknar den andra. De uppskattar också att någon utanför fängelset bryr sig och vill göra något för dem. När man spelar fotboll med interner kommer man underfund med att de är personer som har mycket litet självförtroende och som är färdiga att brusa upp vid minsta utmaning. De tror, och det med rätta, att samhället stöter bort dem och det faktum att vi vill vara med dem visar dem att det inte alltid är så och på så vis hjälper det dem inför sin blivande återanpassning till livet utanför fängelset. Vi sportar och har roligt och det gör att vi alla tillsammans mognar som människor.”
Gruppen unga frivilliga består av ungdomar, som alltså är i den åldern där veckoslutet är fullt av planer för olika nöjen. Att ge några timmar av sin fritid åt de unga fängelseinternerna är ett alternativ. ”Fängelset drar, kommenterar Ricardo, en av de frivilliga. Det är något där som lockar. När jag frågar mina kompisar om de vill följa med, blir de helt förvånade, men när de en gång är där, försvinner all deras rädsla. Och med tiden får de många vänner där.”
Ignasi, som nu leder idrottsskolan i Brafa (Escola Esportiva Brafa), som är ett Opus Dei-kooperativ verk i Barcelona, har alltid hållit sig i fin form som den atlet han är.
“När jag tränade som proffs”, påminner sig Ignasi, lärde mig Opus Deis anda att alla ansträngningar jag gjorde kunde jag offra åt Gud. När jag jobbade på att få bättre muskler hade jag ett dubbelt mål, att bättra på mina rekord och att ge något åt Gud. Dessutom har träningen lärt mig många bra värden, att vara uthållig, tålmodig, ordningssam och att inte ge upp inför svårigheter. Det är mänskliga dygder som jag också som kristen försöker leva upp till inom alla livets områden.”
Ignasi fortsätter: ”Under livets lopp har jag närmat mig Gud och kommit på hur mycket han älskar oss, hur stor kärlek han hyser till varje människa. Därför har jag lärt mig att försöka värdera varje person på detta sätt, och värdesätta varje människas värdighet. Om man ser på saken ur Guds perspektiv, så förtjänar alla att vi hjälper dem. Även pojkarna i fängelset, trots att de flesta i samhället förskjuter dem och anser att de inte har någon framtid och att de bör hållas inspärrade så de inte vållar mera skada.”