Prelat Javier Echevarría, den helige Josemarías andre efterföljare, inledde med att tacka de närvarande för det varma mottagandet vid hans andra besök. Första besöket ägde rum 1996. Sedan hade han en dialog med mötesdeltagarna om diverse teman: familjen, det dagliga arbetet, universitetslivet och kvinnans roll i samhället.
Stärka familjen
Biskop Echevarría såsom högste kansler vid universitetet i Piura sade sig vara sorgsen över att det finns personer som förringar familjens värde i samhället. För att bemöta detta ville han påminna om att i hemmet i Nasaret ”sa man inte jag, inte heller mitt, utan ert, och att Jesus, Maria och Josef alltid levde uppmärksamma mot varandra”.
I denna anda ville biskop Echevarría rekommendera äkta makar att ”ha omsorg om sitt äktenskap och ta sig an sina barn”. Han tillade att vi som kristna bör ”gå ut överallt i tacksamhet till Gud för det egna hemmet och för de minsta aspekterna i det dagliga livet: därigenom kommer vi alltid att söka de sätt som gör det angenämare att leva i familj. Det är nödvändigt att förstå att familjen innebär att verkligen vilja varandra väl, ständigt förena sig med varandra, så att ingen känner sig ensam.”
Prelaten uppmanade enträget de närvarande att inte låta sig nedslås av de fortgående attackerna på familjeinstitutionen: ”Vi bör inte låta oss nedslås när familjen attackeras, för de som attackerar är avundsjuka på allt underbart i ett hem där man och hustru kompletterar varandra och älskar varandra. Gläds över de barn som Gud sänder. Älskar varandra…” Och han tillade: ”Även om man inte har god ekonomi, bör man aldrig förlora glädjen: landets och Katolska Kyrkans rikedom är barnen.” Låta åren vid universitetet bära frukt
Som svar på en students fråga vände sig biskop Echevarría vid universitetet i Piura till studenterna med några ord av den helige Josemaría: ”Ni bör vara kvinnor och män gjorda i ett stycke, helgjutna”. För prelaten bör de universitetsstuderande läsa vid universitetet för att utbilda sig yrkesmässigt, dock med vetskapen att det måste finnas total samordning mellan vetenskap och tro.
Dessutom sporrade prelaten studenterna att erkänna värdet i sina föräldrars och lärares möda för att de själva ska bli yrkesskickliga personer som utför goda ting. ”Dra fördel av möjligheten som erbjudits er att studera, uppskatta era föräldrars uppoffringar, den tid som lärarna ägnar åt er, den tjänst som ni får genom administratörerna… Universitet gör framsteg tack vare dessa personer, som med glädje ägnar sitt liv åt er förkovran. Ni ska således vara medvetna om er ställning som studenter och inte glömma att vi lever tack vare Gud och för Gud.” Personligt ansvar
Biskop Echevarría underlät inte att påminna studenterna om att landets framsteg är strikt korrelerat med deras ansträngningar i de dagliga studierna. ”Peru beror på ert personliga ansvar, hur ni studerar och arbetar, hur ni förstår att vara vänner med alla och hur ni anstränger er för att er utbildning ska nå också andra ungdomar. Be så att fler ungdomar som har intellektuella förutsättningar kan studera vid universitetet i Piura och bidra till att skapa ett värdigare samfund på denna jord.”
Universitetets högste kansler fastslog på nytt att den helige Josemaría förväntar sig mycket av universitetet i Piura: ”Från himlen förväntar han sig mycket av er, och framför allt gör Gud det: var män och kvinnor, verkligen välutbildade personer som strävar att nå de bästa platserna, inte därför att ni har mänskliga ambitioner – även om det är bra att ha det – utan därför att dessa mänskliga ambitioner går genom en önskan att utvecklas för att tjäna denna peruanska jord och denna befolkning som väntar på er.” Hunger efter mänsklighet
Sedan följde en samling med universitetets ledning, då prelaten bad de undervisande lärarna och ledarna att verkligen bemöda sig, att inte nöja sig med vad de redan gör utan gå långt utöver det. ”Bli medvetna om att ni arbetar med studenternas intelligens för att de ska ge mer till tjänst för mänskligheten, och framför allt till tjänst för Kyrkan. Lägg ner stort engagemang, så att mycket ansvarsfulla män och kvinnor går ut härifrån med önskan att i främsta rummet tjäna det peruanska samhället.”
Dessutom inspirerade han dem att göra universitetets campus till ”en äkta smältdegel för utbildning och utbildare, och även för kristet, enhetligt liv… Hungra efter mänsklighet, hungra efter att ha inflytande… hungra efter att nå ut i alla fyra väderstrecken med ert välgjorda arbete och även med denna klara tanke: vardagen är en ständig mötespunkt med Herren, för Han väntar på oss och hans Försyn sträcker sig till det dagliga livets sista detalj.”
