Ungdomen ger allt vad den har

“Ungdomen ger allt vad den har: den ger sig själv utan förbehåll.” För den helige Josemaría är ungdomen generositetens stund och en tid för det innerliga umgänget med Cristus.

Med glädje har jag sett hur den kristna fromheten slår rot i ungdomar, på samma sätt idag som för fyrtio år sedan: – när de ser hur den levs uppriktigt i andras liv; – när de förstår att bön är att tala med Gud, inte anonymt, utan personligt, så som man talar med en far, en vän, i ett samtal man och man emellan; – när vi försöker få dem att djupt i sitt inre höra de ord med vilka Kristus inbjuder dem till förtroligt samtal: vos autem dixi amicos (Joh 15:15), ”jag kallar er vänner”; – när man kraftfullt kallar på dem att tro så att de ser att Herren är ”densamme i går, i dag och i evighet” (Heb 13:8).

Det är viktigt att få dem att inse att denna enkla och innerliga fromhet också kräver som insats att man utövar de kristna dygderna. Det går inte att inskränka den till att en gång i veckan eller om dagen göra några fromma övningar, utan fromheten måste tränga igenom hela livet och fylla arbete, vila, vänskap och nöje, allt, med en ny innebörd. Vi är inte bara då och då Guds barn, även om det finns ögonblick som vi särskilt avsätter för att meditera över det gudomliga barnaskapet, som är fromhetens själva kärna.

Jag sade att ungdomar förstår detta mycket väl. Jag skulle kunna tillägga att var och en, som försöker tillämpa detta på sitt eget liv, alltid kommer att känna sig ung. En kristen som lever i nära förening med Jesus Kristus kan också som gammal man eller kvinna med full rätt smaka på orden som uttalas vid altarets fot: ”Så att jag får komma till Guds altare, till Gud, min ungdoms glädje och fröjd” (Ps 43:4).

Samtal, 102

När Jesus dog på Korset var han trettiotre år gammal. Ungdomen är ingen ursäkt!

Dessutom lämnar du ungdomen allt längre bakom dig för var dag som går … även om du tillsammans med Honom kommer att ha hans eviga ungdom.

Smedjan, 878

Du är beräknande. Säg inte att du är ung. Ungdomen ger allt vad den har: den ger sig själv utan förbehåll.

Vägen, 30

Har ni inte god lust att till de ungdomar som skränar runt omkring er ropa: ”Dårar, lämna dessa världsliga ting som förminskar och ofta förnedrar era hjärtan … Lämna allt det där och följ med oss i Kärlekens spår?”

Vägen, 790

Till dig, som fortfarande är ung och som just har börjat följa din väg, ger jag följande råd. Eftersom Gud förtjänar allt, så bör du se till att vara framstående i ditt yrke för att sedan kunna sprida dina idéer med större effektivitet.

Plogfåran, 928

Kristus har lagt sig i våra liv, utan att be om vårt tillstånd. Så handlade han även med de första lärjungarna. När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. Jesus sade till dem ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.(Mark 1:16-17) Var och en behåller sin frihet, den falska friheten, att säga nej till Gud, som den unge mannen som dignade under sina rikedomar och som den helige Lukas berättar om. Men Herren och vi – som lyder hans ord: gå ut och förkunna – har rätten och skyldigheten att tala om Gud, detta stora mänskliga ämne, för längtan efter Gud är det djupaste som väller upp ur människans hjärta.

När Kristus går förbi, 175

Jag är övertygad om att Johannes, den unge Aposteln, står vid den korsfäste Kristi sida för att Modern har lett honom dit: så mycket förmår vår Frus Kärlek!

Smedjan, 589