Hur lycklig du är på jorden beror på hur trogen du är tron, renheten och den väg som Gud har utstakat åt dig.

Plogfåran, 84

Tillåt mig att ge ett råd: om ni någon gång förlorar ljusets klarhet, vänd er då alltid till den gode herden. Vem är den god herden? Den som går in genom grinden som är troheten gentemot Kyrkans lära; den som inte handlar som en legoknekt som överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Märk väl: Guds ord är inte tomma ord; och Kristi upprepade uppmaning – ser ni inte med vilken kärlek han talar om herdar och får, om fårfållan och hjorden? – är ett praktiskt bevis på behovet av goda vägledare för vår själ.

Det är Kristus som går förbi, 34:3

Den trohet – i att tjäna Gud och själarna – som jag alltid begär av dig är inte en enkel entusiasm, utan ett annat slags entusiasm: den man erövrar på gatan, då man ser hur mycket det finns att göra överallt.

Plogfåran, 298

Fatta mod! …, även när vandringen blir svår. Blir du inte glad av att troheten gentemot dina åtaganden som kristen till stor del beror på dig själv?

Känn dig uppfylld av glädje och förnya frivilligt ditt åtagande: Herre, jag vill också, räkna med min ringhet!

Smedjan, 361

Du undrar vilken som är grunden för vår trohet?

Jag skulle säga att den i stora drag grundar sig på kärleken till Gud, som gör att man tar sig över alla hinder: egoism, högmod, trötthet, otålighet …

En man som älskar trampar på sig själv; han är medveten om att även om han älskar av all sin själ, så älskar han ännu inte tillräckligt.

Smedjan, 532

Trohet gentemot påven medför en tydlig och väldefinierad skyldighet: att känna till påvens lära, såsom det uttrycks i hans encyklikor eller andra dokument, och att göra allt vad vi kan för att alla katoliker skall lyssna till den helige Faderns undervisning och rätta sina liv efter vad han lär.

Smedjan, 633

Erfarenheten av vår svaghet och våra brister, den skandal som kan uppstå till följd av den smärtsamma åsynen av småaktigheten och rentav tarvligheten hos vissa som kallar sig kristna, vissa apostoliska företags skenbara misslyckanden eller förvillelser, allt detta – erfarenheten av synden och människans begränsningar – kan emellertid utgöra en prövning för vår tro och ge en möjlighet för frestelser och tvivel att smyga sig in: var finns Guds styrka och makt? Då är stunden kommen för oss att reagera, att på ett ännu renare och kraftfullare sätt utöva hoppets dygd och följaktligen se till att göra vår trohet ännu fastare.

Det är Kristus som går förbi, 128:4

Till dig som så tydligt har sett att du är Guds barn: även om du inte skulle se det igen – det kommer inte att hända! – måste du fortsätta att gå längs din väg, för alltid, av trohet, utan att vända om.

Smedjan, 420