Mina föräldrar är icketroende. En av mina bröder är buddhist. Jag var tvungen att vänta tills dess att jag besökte min familj i Vietnam för att få veta vad de ansåg om min konversion. Jag hade meddelat dem per post att jag hade velat bli döpt. Vad förvånad jag blev! När jag kom hem hade min mor köpt ett halsband med ett kors. Hon sade att det fanns en kyrka nära oss så att jag skulle kunna gå i mässan nästa dag.
Reagerade de positivt?
Min mor sade att mitt dop uttryckte att jag hyste en längtan efter att bli helig. Min far berättade att han under sina studier i Frankrike hade haft några mycket goda vänner som var katoliker och som han fortfarande hade kontakt med. De hade rest tillsammans till Lourdes. Och han läste stolt upp ”Hell dig Maria” för mig. Jag var helt förbluffad.
Vilka var omständigheterna omkring din konversion?
På konservatoriet spelade jag ofta duett med en väninna som var flöjtspelare. En dag förklarade hon att hon höll på att förbereda ett socialt hjälpprogram i Libanon. Jag blev förtjust. Jag började gå till det Opus Deis centrum som organiserade hjälparbetet och träffa ungdomarna som deltog i olika aktiviteter. Jag slogs av glädjen, tillgivenheten och den starka tron som märktes i huset. Det var en tro som tog sig uttryck i handling. Jag mötte där varmhjärtade och tjänstvilliga personer, som inte bara sade men gjorde. Det fick mig att börja fundera. Jag beslöt mig för att lära känna katolicismen. Detta ledde till att jag lät döpa mig på påskaftonen år 2000.
Du har ansökt om medlemskap i Opus Dei. Vad innebär det för dig?
Framför allt innebär det en önskan att besvara Guds kallelse. Liksom fallet var när jag lät döpa mig, ville jag inte engagera mig bara på ytan. Att vara medlem i Opus Dei betyder för mig att jag får stöd i mitt andliga liv. Att vara trofast i sin tro är inte alltid lätt. Opus Dei ger ständig uppmuntran i detta sökande efter helighet i det vardagliga livet. För övrigt har jag märkt att Johannes Paulus II har givit oss mycket stor uppmuntran under hela sitt pontifikat.
Har anknytningen till Opus Dei förändrat något i ditt liv?
Jag anser att det ligger något mycket positivt i det faktum att jag vet att jag får stöd i mitt kristna liv.
Vet din omgivning om att du tillhör Opus Dei?
Mina närmaste vet om det, för jag har berättat det för dem. För de andra är jag en vanlig kristen som försöker leva sin tro på ett äkta sätt.
Vad anser du om kvinnans plats i Kyrkan?
Kvinnans plats i Kyrkan är viktig även om den inte gör stort väsen av sig. Johannes Paulus tröttnade aldrig på att upprepa det. För att förstå det räcker det med att läsa alla de dokument han skrivit om kvinnans roll i samhället och i Kyrkan. Under sitt sista besök i Lourdes den 15 augusti 2004, betonade han det på följande sätt: ”Maria anförtrodde sitt budskap åt en flicka, som om hon ville understryka att kvinnan har ett särskilt uppdrag i vår tid där materialismen och sekulariseringen utgör så stora frestelser. Ni kvinnor bör visa oss på de äkta värdena som bara kan uppfattas med hjärtat. Det är ni kvinnor som ska visa oss vägen till det osynliga.”
Måste kvinnorna fortsätta att vara förpassade till hushållet, att vara de som lagar mat... Varför kan inte männen göra det?
Ja, varför inte? Men jag tror att alla anser att en kvinna genom sin större känslighet har egenskaper som gör att hon bättre kan skapa en varm atmosfär i hemmet, laga i ordning en god måltid, sätta en vas med blommor på bordet, tusen detaljer som gör familjelivet mera behagligt. Där har en kvinna mycket att vara stolt över!
Dessutom arbetar många av oss, jag till exempel.
På vilket sätt är Opus Dei som en familj för dig?
Jag känner att jag får stöd, på det andliga planet naturligtvis, men också vad gäller känslolivet. Mina bästa vänner tillhör Opus Dei. Familjeandan är det som jag mest uppskattar hos Opus Dei.
Vilket inflytande har Opus Deis eller dess grundares budskap på ditt arbete?
Jag försöker bli bättre i mitt arbete, att ge det bästa jag har, både yrkesmässigt och mänskligt, åt mina elever. De märker det och resultatet blir bättre. Mitt arbete har fått en annan betydelse för mig nu, det är inte längre bara ett sätt att tjäna sitt uppehälle.
Och vad tycker du inte om?
För att ta efter aposteln Paulus’ uttryck om den ”gamla människan” skulle jag vilja säga att det är den i mig som stör mig. En del tror att om man är medlem i Opus Dei så är man redan ett helgon. Och när de ser att vi också har våra fel blir de besvikna. Men vi är bara mänskliga varelser, med samma elände som alla andra. Den enda skillnaden är att vi med Guds hjälp försöker att bättra oss.