Under det oförglömliga välkomsttalet vid Världsungdomsdagen som hölls i Rom år 2000 frågade Johannes Paulus II ungdomarna: ”Vad är det ni kommit för att söka? Vem har ni kommit för att träffa?” Det var de passionerade orden från en äldre man som med sitt unga hjärta älskar ungdomen och vill överföra sin kärlek till Kristus till dem. Världsungdomsdagarna har alltid varit detta: ungdomar från hela världen som kommit för att uppleva hur deras påve söker Kristus. Det är ur detta personliga möte med Herren som stora ting kan ske, i var och ens liv, även för hela Kyrkans liv och samhället.
Då han påbörjade sin ämbetstid som påve proklamerade Benedikt XVI att kyrkan är ung, att kyrkan är levande. Kyrkan lever – sade han – eftersom Kristus lever. Kyrkans ”stora” historia ligger i de personliga vittnesbörden om vänskap med Jesus Kristus. ”Det är bara med en sådan vänskap, säger påven, som livets portar öppnas. Det är bara med en sådan vänskap som det blir möjligt att ta tillvara på allt som det innebär att vara människa. Det är bara genom vänskapen med Kristus som vi förstår det sköna som befriar oss”. Vi reser till Köln med önskan att uppleva denna kyrkans eviga ungdom, som består tack vare vänskapen med Jesus Kristus.
Under varje världsungdomsdag upplever vi hur något gror, hur en ny planta föds. I vår tids kvinnor och män – och allra mest i ungdomen – finner vi en stor törst efter hopp, drömmar om lycka, längtan efter att finna en mening i livet, önskan att möta något som det är värt att ge sitt liv för. Och på samma gång, hyser vi tvivel, vi rebellerar mot orättvisor, känner svaghet, ibland rädsla. Allt detta är känslor som finner sitt svar i Kristus, det är skuggor som skingras genom ljuset vi får av honom.
Kyrkan bär i sitt sköte världens framtid, sade också Benedikt XVI då hans påvetid började. Framtiden har ett direkt samband med ungdomen. Det är ungdomars frikostighet som kommer att bestämma kyrkans framtid i tid och rum. De bär också ut Kristi budskap till sina generationskamrater och till kommande generationer. Det är de som skall sprida kärlekens frö, kyskhetens frö, som är uttryck för den sanna kärleken. När det tycks oss som om världen avlägsnar sig från Gud kan vi tänka på att detta betyder att världen har ännu större behov av Gud. Idag, mer än någonsin, behöver världen Kristi unga lärjungars glädje.
Påven gav deltagarna i mötet möjlighet att få avlat. Detta påminner oss om att den personliga vänskapen med Jesus Kristus sker genom sakramenten. Genom bikten får vi ta emot Kristi förlåtelse och ger sig själv till oss i eukaristin.
Altarets sakrament står i centrum och är tema för denna Världsungdomsdag och för hela året. Katekesundervisningen som förmedlas strax före påvens ankomst, lördagens vigiliemässa och söndagens mässa kretsar alla runt Jesu Kristi verkliga närvaro i eukaristin. ”Vi har kommit för att tillbe dig”, liksom de tre vise männen gjorde i Betlehem.
Jag ber för det som dessa världsungdomsdagar kommer att ge alla som deltar i dem i fråga om omvändelse och ber om det i första hand för mig själv. Vi måste förstå att det alltid är möjligt att omvända sig och förvandla sitt hjärta. Vi måste bli övertygade om hur viktigt det är att gå i Jesu Kristi efterföljelse ”enligt den kallelse som Gud har givit var och en av oss” (Dekret utfärdat den 8 augusti med anledning av avlatsbefrielsen för deltagande i den tjugonde Världsungdomsdagen). Vi lyssnar på Guds kallelse i våra hjärtan som något mycket intimt och personligt. Och vårt svar kommer inifrån och sprider sig ut i vår egen omgivning, ut i samhället där vi lever. Att säga JA till Gud betyder att den egna existensen blir till ett tjänande, att vi genom dem vill finnas till för andra.
Kanske måste vi komma över en viss naturlig rädsla, den vi alla känner inför stora och viktiga beslut som kommer att bestämma framtiden. ”Var inte rädda”, i dessa Kristi ord som vår käre Johannes Paulus II brukade uttala, finner vi modet vi behöver. Benedikt XVI upprepar dem, alltifrån den första dagen: ”Den som låter Kristus komma in förlorar ingenting, absolut ingenting, av det som gör livet stort, vackert och fritt.” Kristus ger allt och tar inte bort något. Det lönar sig att träda in i detta storartade mänskliga äventyr.
+ Javier Echevarría
Opus Deis prelat
