Det första målet för biskop Javier Echevarría var Den helige Nicolaus´ basilika i Bari. Han knäböjde inför helgonets grav och bad för Kyrkans och Opus Deis angelägenheter i hela världen. Därefter kunde han i kryptan hälsa på basilikans rektor.

Samma dag, den 13 maj, besökte prelaten studenthemmet Levante, där ett hundratal studenter väntade på honom. Han höll ett litet tal till dem och svarade på deras frågor under ett i fyrtio minuter långt möte. Under ett visst ögonblick talade han om Johannes Paulus II: ”Jag ber er om en alldeles speciell bön för påven. Jag tror att ni minns att det idag är årsdagen av attentatet som han utsattes för år 1981”. Prelaten påminde om de ord av förlåtelse som påven uttalade så snart som han kunde: “Jag förlåter av hela hjärtat denne broder som försökte ta mitt liv.” En musikstund ingick också i programmet. Det var en student på naturvetenskapliga fakulteten, men även student vid konservatoriet, som mästerligt framförde ett stycke av Mozart.

Biskop Javier Echevarría upprepade flera gånger att han hade rest till Bari för att kunna vara med sina barn och med vännerna till sina barn. Det rörde sig således om ett besök inom familjen och inte om ett officiellt besök.

Följande dag, den 14 maj, var biskop Javier Echevarría på förmiddagen hos ärkebiskopen, Francesco Cacucci, och sedan begav han sig till Miralta-skolan, där elever, lärare och övrig personal välkomnade honom hjärtligt. Han hade ett familjärt samtal med personer relaterade till skolan om saker som hade att göra med utbildning och apostolat. Samma dag på eftermiddagen hade han – också i Miralta – ett nytt möte som varade omkring en timma, där nästan tusen personer deltog. Han blev insatt i olika frågor och problem och man ställde några frågor till honom. Här är två av dessa:

– Fader, vad kan jag göra för att bemöta svårigheterna som jag befinner mig i?

– Om du läser Evangeliet i lugn och ro, upptäcker du att vi är nära vänner med Gud, att vi är Guds söner. Även när Kristus är trött, besparar Han sig ingen möda för att bistå en själ i nöd. Om vi försöker ta itu med våra svårigheter med glatt humör, om vi försöker dela med oss av vår kärlek och omsorg till alla vi möter, då ska ni få se att frid kommer att spridas runt omkring er, för den kommer att finnas i era hjärtan.

– Fader, jag är gift och nu på fredag firar vi sexårsjubileum av vår bröllopsdag.

– Gratulerar.

– Tack, Fader. Vad kan jag göra för att i min relation till Gud lägga ner samma entusiasm, samma hängivenhet, glädje och omsorg som jag ger min make?

– Du ska se till att hela tiden bry dig mer och mer om din make, ge honom ännu mer sympati, för denna kärlek som du hyser för honom och som han hyser för dig, den är en bön till Gud. Du ska alltså ”skämma bort honom” så att han håller sig ung, och du ska också försöka att varje dag göra dig vacker för hans skull, le mot honom som när ni var fästfolk, ha en frisyr som du vet att han tycker om, göra saker som du vet att han vill göra... Och så måste ni komma ihåg att den viktigaste personen i era liv, det är Gud. Se till att vara Honom mycket nära”.

Prelaten av Opus Dei hade samma dag andra möten och nästföljande dag, den 15 maj, återvände han till Rom.