Påven Johannes Paulus II:s tal till pilgrimer i helgonförklaringen

Påven Johannes Paulus II träffade de pilgrimer som deltagit vid helgonförklaringen av Josemaría Escrivá, på Petersplatsen. "Man skulle kunna säga", sade påven i sitt tal, "att han var vardagslivets helgon”.

Opus Dei - Påven Johannes Paulus II:s tal till pilgrimer i helgonförklaringen

Kära bröder och systrar!

1. En varm och glad hälsning till er alla idag, dagen efter den salige Josemaría Escrivá de Balaguers helgonförklaring. Jag tackar biskop Javier Echevarría, prelaten av Opus Dei, för de ord som han i allas ert namn har riktat till mig. En varm hälsning också till de talrika kardinaler, biskopar och präster som har velat närvara vid detta firande.

Denna festliga sammankomst har fört samman ett stort antal kristna från många olika länder och olika sociala och kulturella miljöer. Här finns präster och lekfolk, män och kvinnor, unga och gamla, intellektuella och hantverkare. Detta är ett tecken på den apostoliska iver som brann i den helige Josemarías inre.

2. Kärleken för Guds vilja var ett kännetecknande drag hos Opus Deis grundare. Ett säkert tecken på helighet är ju troheten mot Guds vilja in i det sista. Herren har ett livsprojekt för var och en av oss. Till var och en anförtror Han ett uppdrag här på jorden. En helig människa kan inte ens i fantasin föreställa sig själv vid sidan om Guds plan, utan hon lever endast för att förverkliga den.

Den helige Josemaría valdes av Gud för att förkunna allas kallelse till helighet och för att visa att de vanliga sysslorna som vardagslivet består av är en väg till heligheten. Man skulle kunna säga att han var vardagslivets helgon. Han var verkligen övertygad om att allt utgör ett tillfälle att finna Gud, allt uppmuntrar till bön, om man utgår ifrån ett trosperspektiv. Vardagslivet får en oanad storhet när man betraktar det ur denna synvinkel. Heligheten framstår då som ett uppnåeligt mål.

3. Escrivá de Balaguer var ett mycket mänskligt helgon. Alla som umgicks med honom, oavsett kulturell eller social bakgrund, uppfattade honom som en fader i fullständig hängivelse i de andras tjänst. Han kunde vara det för att han var övertygad om att varje människa är en underbar skatt, ja, varje människa är värd hela Kristi blod. Hans tjänsteanda kom till uttryck i hans hängivelse åt sin prästerliga tjänst och i sin storsinthet för att främja så många initiativ för evangelisering och mänsklig utveckling av de fattigaste.

Herren lät honom förstå på djupet vilken stor gåva det är att vara ett Guds barn. Den helige Josemaría lärde andra se en faders milda ansikte i den Gud som talar till oss genom livets alla omständigheter. Gud är en älskande fader som följer upp varje steg vi går. Gud förstår oss och förväntar sig ett kärleksfullt gensvar från oss. Betraktandet av denna faderliga närvaro inger den kristna människan en fast tillit: Hon förväntas lita på sin himmelske Fader i varje stund. En kristen människa känner sig aldrig ensam eller rädd. En kristen människa ser inte Korset, när det kommer henne till mötes, som ett straff, utan som ett uppdrag som Herren själv anförtror henne. En kristen människa är med nödvändighet en optimist, ty hon vet att hon är ett Guds barn i Kristus.

4. Den helige Josemaría var djupt övertygad om att det kristna livet innebär ett uppdrag och ett apostolat, om att vi lever på jorden för att frälsa denna värld, tillsammans med Kristus. Han älskade världen lidelsefullt, med en ”frälsande kärlek” (jfr. Katolska Kyrkans Katekes, n. 604). Därför har hans förkunnelse hjälpt så många vanliga kristna att upptäcka trons frälsande makt och dess förmåga att omdana jorden. Detta budskap har många och fruktsamma konsekvenser för kyrkans missionsverksamhet.

Detta budskap främjar världens kristnande ”inifrån” och visar att ingen motsägelse kan finnas mellan Guds lag och en äkta mänsklig utveckling. Denna helige präst förkunnade att Kristus bör vara i spetsen för all mänsklig verksamhet (jfr Joh 12:32). Hans budskap hjälper de kristna att vara aktiva i de miljöer där samhällets framtid formas. Ur lekfolkets aktiva närvaro i alla yrken och i utvecklingens yttersta gränsområden följer med nödvändighet ett positivt bidrag till en ökad samförståelse mellan tro och kultur, något som vår tid är i så stort behov av.

5. Den helige Josemaría Escrivá hängav sig helt och hållet i kyrkans tjänst. Präster, lekfolk, ordensfolk, alla får en uppmuntrande inspirationskälla i hans skrifter. När ni efterliknar honom i en anda av frihet, fast beslutna att tjäna de lokala kyrkorna, bidrar ni, kära bröder och systrar, till att förstärka den ”kommunionens spiritualitet” som det apostoliska brevet Novo millennio ineunte lyfte fram som ett prioriterat mål för vår tid.

Jag vill gärna avsluta med en hänvisning till dagens liturgiska högtid, Vår Fru av Rosenkransen. Den helige Josemaría skrev en vacker bok med titeln Rosenkransen. Den är skriven i det andliga barnaskapets anda, ett sinne som hör hemma hos dem som vill hänge sig helt åt Guds vilja. Av hela mitt hjärta anförtror jag er alla, era familjer och era apostoliska verksamheter åt Marias moderliga beskydd. Tack för att ni kom hit.

6. Tack en gång till, alla ni som är här, i synnerhet ni som har kommit från avlägsna länder. Jag uppmuntrar er, kära bröder och systrar, att överallt ge ett tydligt vittnesbörd av tron, i enlighet med er heliga grundares exempel och förkunnelse. Jag ber för er och välsignar er, era familjer och era verksamheter av hela mitt hjärta.