Påskafton, en dag för tystnad och andrum.

”Var och en av oss kan dela kyrkans tystnad denna dag. Och när vi beaktar att det är vi som är medskyldiga till Jesu död, så anstränger vi oss att tysta ner våra lidelser, våra rebelliska handlingar, allt det som fjärmar oss från Gud.” Ord uttalade av biskop Javier Echevarría, prelaten av Opus Dei, som sändes på den amerikanska radiostationen EWTN.

Påskafton: Biskop Javier Echevarrías tal (på spanska).

Idag är tystnadens dag i Kyrkan. Kristus vilar i graven och Kyrkan mediterar i beundran över det som vår Herre har gjort för oss. Kyrkan är tyst och lär av Mästaren när den betraktar hans söndertrasade kropp.

Var och en av oss kan dela Kyrkans tystnad. Och när vi beaktar att det är vi som är medskyldiga till Jesu död, så anstränger vi oss att tysta ner våra lidelser, våra rebelliska handlingar, allt det som fjärmar oss från Gud. Men utan att för den skull vara enbart passiva: Det är en nåd som Gud förlänar oss när vi ber honom om den inför hans sons döda kropp, när vi anstränger oss att ta bort från våra liv allt det som för oss bort från Honom.

Påskafton är inte en sorglig dag. Herren har besegrat det onda och synden, och inom bara några timmar kommer han även att ha besegrat döden med sin ärorika uppståndelse. Han har försonat oss med sin himmelske Fader: Vi har blivit Guds barn! Vi måste tacka honom för att han gjort oss förvissade om att kunna övervinna alla slags hinder, bara vi håller oss nära Jesus genom bön och mottagandet av sakramenten.

Världen hungrar efter Gud, fastän den ofta inte är medveten om det. Människorna önskar att någon skall tala med dem om denna underbara verklighet – mötet med Herren – och till det finns ju vi kristna. Låt oss bli lika modiga som dessa två män – Nikodemus och Josef från Arimataia – som under Jesu liv visade mänsklig respekt, men som i det avgörande ögonblicket vågar be Pilatus om Jesu död kropp för att begrava den. Eller låt oss bli som de heliga kvinnorna, som då Kristus redan är en död kropp, köper väldoftande kryddor och skyndar för att smörja honom, utan att bli rädda för soldaterna som bevakar graven.

Då alla ölverger Jesus, när alla anses sig ha rätt att skymfa honom, skratta åt honom och håna honom, säger dessa båda män: ”Ge oss denna kropp, som tillhör oss.” Hur försiktigt skulle de inte ta ner honom från korset och betrakta hans sår! Låt oss be om förlåtelse och säga med den helige Josemaría Escrivás ord: Tillsammans med dem skall jag gå fram till foten av korset, brinnande av kärlek kommer jag att trycka mig mot Kristi kalla döda kropp… Jag kommer att dra spikarna ur hans händer och fötter med akter av gottgörelse och med uppoffringar. Jag kommer att linda in hans kropp i mitt rena liv som i en ny svepduk och begrava den i mitt hjärta som i en levande klippa, ur vilken ingen kommer att kunna slita ut den. Och där, Herre, kan du vila!

Vi kan förstå att de lade den döda kroppen av sonen i Marias armar, innan de begravde honom. Maria var den enda varelse som kunde säga till honom att hon fullständigt förstod hans kärlek till människorna, för hon hade inte skuld i hans smärta. Den rena Jungfrun talar för oss, men talar för att få oss att reagera, för att vi skall dela hennes smärta, som blev till ett med Kristi smärta.

Låt detta bli en anledning för oss till omvändelse och apostolat, till att identifiera oss mera med Kristus, till att vara helt hängivna åt själarna. Låt oss be Herren att han till oss överför den frälsningsbringande verkan av hans lidande och död. Låt oss betrakta vad vi har omkring oss. Människorna som omger oss hoppas på att de kristna skall avslöja för dem den underbara hemligheten med deras möte med Gud. Därför måste denna Påskvecka – och efter det alla våra dagar – för oss bli en påminnelse om att förbättra vårt andliga liv, att säga till Herren att han helt och hållet skall komma in i våra liv. Vi måste delge många personer vetskapen om det Nya Livet som Jesus har skaffat oss genom sitt frälsningsverk.

Låt oss också vända oss till Jungfru Maria: Ensamhetens Jungfru, Guds Moder och vår Moder, hjälp oss att förstå detta som den helige Josemaría skriver: att vi måste göra Kristi liv och död till vårt liv. Vi måste dö genom uppoffringar och botgöring, så att Kristus kan leva i oss genom Kärleken. Och därefter följa i Jesu fotspår, ivriga att medåterlösa alla själar. Att ge sitt liv för andra. Det är bara så man lever Jesu Kristi liv och blir till ett med Honom. Biskop Javier Echevarría, Opus Deis prelat