Under de senaste dagarna har vi fått många frågor angående filmen som bygger på boken Da Vinci-koden.

Vi vill här upprepa detsamma som vi sade den 12 januari: att vi inte har någon avsikt att påbörja en polemik, och kommer ej heller att bojkotta filmen eller något liknande. Vi vill bemöta denna situation öppet och lugnt och försöka få det hela till något konstruktivt.

Da Vinci-koden visar upp en deformerad bild av den katolska kyrkan. Publiciteten runt boken och filmen ger oss ett bra tillfälle att visa vad som är sanning och vad som inte är det när det gäller den katolska kyrkan.

I sin encyklika ”Deus Caritas est” säger Benedikt XVI att kärleken är ett av kyrkans väsentligaste drag. ”Kärleken är den tjänst som kyrkan erbjuder för att ständigt försöka lindra lidande och nöd, även den materiella nöden, som människorna upplever” (nr 20).

Om man ser saken på det viset så är detta ett lämpligt tillfälle för att sprida kunskap om det viktiga hjälparbete som katolikerna utför i Afrika, sedan flera sekler tillbaka. Och understödja också många av kyrkans institutioner i deras arbete på denna kontinent, som fortfarande är en av de mest nödlidande i världen.

Många människor lider av att Da Vinci-koden visar en sådan brist på respekt för de kristnas tro. Vi skulle vilja att dessa personer ger uttryck för det obehag de känner på ett lugnt och konstruktivt sätt. Det skulle de kunna göra genom att sprida kunskap om utbildnings- och biståndsprojekt som katoliker utför i Afrika, eller genom att ge ett litet bidrag för att stödja detta arbete. Vi förstår att en sådan hjälp bara är en symbolisk gest, men det har också ett konkret och positivt värde.

Harambee 2006 lägger fram nu fyra projekt som katoliker utför i Afrika, två av dessa utförs av medlemmar av Opus Dei. Men det finns också många andra initiativ som förtjänar att vi alla deltar, och det är inte svårt att välja ut ett av dem.

Att informera om katolikers solidaritetsverksamhet i Afrika skulle kunna göra så att den allmänna diskussionen om Da Vinci-koden inte bara fastnar i en steril polemik. Det skulle kunna göra att debatten får ett positivt resultat. Det skulle kunna leda till bättre insikt i en av den katolska kyrkans viktigaste aspekter – som är konkret hjälp till människor i nöd.

På samma gång fortsätter vi att vilja tro att Sony-Columbia arbetar på att konstruktivt bemöta våra önskemål.

Det är lätt att förstå att det inte är nog att ge den som blivit kränkt chansen att försvara sig, så länge som kränkningen fortfarande finns där. Att bemöta omständigheterna på ett värdigt sätt, det betyder att undvika att kränka, när så är möjligt.

Det är tre månader kvar till premiären av filmen. Vi hoppas därför fortfarande att man när den slutliga versionen kommer har tagit bort hänvisningar som skulle kunna skada oss katoliker. Detta beslut vore en försoningsgest som vi mycket skulle uppskatta, just i detta ögonblick när vi alla så mycket beklagar de smärtsamma konsekvenserna som intoleransen nyligen lett till.

Det är hög tid för Sony-Columbia att göra något, mycket viktigt i de nuvarande omständigheterna, som skulle kunna bidra till endräkt och förståelse. De skulle genom detta visa att yttrandefrihet och respekt för trosriktningar kan vistas under samma tak. De skulle därmed bekräfta att respekt är en fri handling som kommer sig av att man bryr sig om den andres känslor, inte något som bara kan finnas i samband med censur eller hotelser.

Genom att göra ett förlikande beslut, skulle Sony-Columbia göra dialogen mellan kulturerna en stor tjänst och på så sätt hedra dessa företags förnäma tradition.