Mikroföretag i Kenya

Wangari, gift, har två barn, hon bor i Matharé, en kåkstad i kommunen Ngong. Hennes mor, som var blind, övergavs av sin man och fostrade helt ensam sina barn.

Studenter på Handels- och Ekonomihögskola leder kurserna.

År 2003 såg projektet Träning av tränare, inspirerat av den helige Josemarías budskap, dagens ljus i Kenya. TOT (Training of Trainers) vänder sig till kvinnor som siktar på att bli ägare till sitt mikroföretag.

Kandidaternas kunskapsnivå betyder föga i början av denna utbildning. Deras ekonomiska ställning är inte heller något bekymmer. Vad som är av betydelse för detta projekt, som genomförs med hjälp av Stiftelsen Kianda och av Europeiska Unionen, är att deltagarna är motiverade att utnyttja tiden, att de är konstanta och ansvarsfulla i detta åtagande. De mest berörda är kvinnorna i Ngarariga, Riara och Ngong som är måna om att vara initiativtagare och ägare till sitt mikroföretag för att förbättra familjens tillgångar.

Sedan TOT kommit i gång har 1297 kvinnor haft nytta av detta program. Flertalet är mellan 25 och 50 år gamla, andra är mer än 60. De sist nämnda är far- och mormödrar, som tagit hand om sina föräldralösa barnbarn, då deras föräldrar dött i AIDS och de behövde arbeta på nytt.

Från 4000 till 30000 KSh i månaden och välskötta räkenskaper.

Priscilla är en äldre kvinna i Kamirithu. Innan TOT-kursen sålde hon gamla kläder på marknaden i Limuru två gånger i veckan. Hon hade ingen kunskap om affärer och ställde ut smutsiga och skrynkliga kläder, hopstuvade på marken. Efter sin utbildning beslöt hon att öppna en affär i sin by Kamirithu med utmärkt resultat.

Priscilla öppnade en butik i sin by Kamirthu.

Hennes kläder är sorterade, rena, välstrukna på kläd­hän­gare, ordnade i kate­go­rier (kvinnor, män, barn) Det är frestande. Hon be­sö­ker central­mark­na­den där man im­por­terar second hand kläder i stor mängd. Hon är lycklig där och utnyttjar sin goda smak genom att passa ihop blusar, kjolar schalar etc. Tidigare lyckades hon få ut 1000 SKh i veckan. Nu kommer hon upp i 30000 SKh i genomsnitt per månad. (1000 KSh är nästan 10 euro) Hon kan göra affären större genom att hyra lokalen bredvid för att kunna få större urval i kläder. Hon håller sina räkenskaper i mycket god ordning, såsom hon har lärt sig på kursen. Hon medger, att TOT har förändrat hennes liv. Hon förstår nu, vad bland annat vinstmarginal, marknadsföring, räkenskap, besparing är.

Studenter med sinne för tjänsteanda

I botten av projektet TOT, (Training of Trainers) finns en idé hos den helige Josemaría Escrivá de Balaguer, grundaren av Opus Dei.

Prejektet TOT får sin inspiration av den helige Josemarías budskap.

”Ett universitet bör fostra en sann tjänsteanda hos sina studenter, en vilja att tjäna samhället och att bidra till det allmänna bästa genom sitt yrkesarbete och sitt samhällsengagemang.

Akademiker bör vara ans­vars­tagande med­borgare med ett sunt engage­mang i andra männi­skors pro­blem och de bör generöst engagera sig i dem och försöka lösa dem på bästa sätt. Att förmedla allt detta är universitetets roll.” (Samtal med mgr Escrivá de Balaguer, nr.74)

Det är studenter på Handels- och Ekonomihögskola som leder detta projekt.

Susan Kinyua, programmets rektor, förklarar för dem, vilka livsvillkoren kvinnorna har på detta område och vad som är ändamålet med denna utbildning. De får då kurser om utvecklingen och kunskaper att ta sikte på. Studenterna är på hemmaplan: de möter hemma de kvinnor som anmält sig till programmet och ber dem att fylla i ett frågeformulär.

1297 kvinnor har haft nytta av kurserna sedan TOT-program började.

Den andra fasen i utbildningen ger dem möjlighet att lära sig utforma en affär, att planera den, att göra en budget. De skaffar sig kunskaper om bokföring, marknadsföring, ekonomisk solvens och om ekonomisk hushållning. Varje student skall sedan hjälpa en grupp deltagare att skapa ett personligt företag.

Studentskorna blir dessa kvinnors rådgivare under 6 månader. De finns där för att hjälpa dem att lösa sina problem, att studera initiativen och att evaluera den framtida utvecklingen i det projekterade företaget.

Slutligen sätter Kiandastiftelsen dem i förbindelse med program för mikrokredit och hjälper dem att få lån som gör det möjligt för dem att genomföra allt.

Elektricitet, rörinstallation och planer på investering.  

Wangari, gift, har två barn. Hon bor i Matharé, en kåkstad i kommunen Ngong. Hennes mor, som var blind, övergavs av hennes far och fostrade sina barn helt ensam. År 2006 fick hon lära känna Stiftelsen Kianda tack vare projektet TOT. Sedan hon avslutade denna utbildning, byggde hennes man som var snickare en lokal i plåt (mabati), där han inredde en liten frisörsalong. Hon fick ett lån på 16000 KSh (nästan 160 euros) för att hon skulle ansluta sitt hem och sin salong till elnätet. Sedan köpte hon en hårtork för sina egendomliga frisyrer och hon lärde sig en ny och mycket uppskattad teknik. Hädanefter har hon tillräckliga resurser för att få familjen att fungera, köpa mat och täcka kostnaderna i hemmet.

Hemma hos henne är allt vackrare. Hon vill köpa en gasspis. Hennes man, som uppmuntrats av hennes framgångar, har inrättat ett snickeri med två vänner. Hon har öppnat ett sparkonto i banken för att få ett nytt lån för att förbättra sin affär.

Ett yrke och en social ställning.

Påven Benedikt XVI

Utbildning och tillgång till medel för finansiell emancipation är nyckel­ord. Kvinnorna skall kunna be­gära lån och skaffa sig de nöd­vändiga kunska­perna för att deras arbete skall bli produktivt. Planer­na på mikrofinansiering är ett sätt att hjälpa dem som visat, att de är i stånd att betala tillbaka lånen. Dessa chanser saknas faktiskt och förklarar ofta ursprunget till extrem fattigdom.

Påven Benedikt har mycket ofta talat om behovet av social solidaritet:

”Det kommer också alltid att finnas situationer av materiell nöd, i vilka hjälp i betydelsen av konkret kärlek till nästan är nödvändig. (…) Denna utbredda insats är för de unga en skola för livet, som fostrar till solidaritet och beredvillighet att inte bara ge någonting, utan att ge sig själv.” (Deus caritas est, 25 december 2005, n. 28-30.)

De studenter som engagerats i denna struktur har lärt sig att arbeta i denna bransch, att utnyttja tiden, att vara ihärdiga i arbetet och ansvarsfulla i sitt åtagande. De vet hädanefter att deras yrke som ekonom eller företagsledare har en social projektion, och de skulle vilja göra en insats för samverkan och hjälp till samhällsutveckling genom att föreslå målsättningar i de företag där de kommer att arbeta i framtiden.

josemariaescriva.info