Haseen föddes i Las Palmas på Gran Canaria, men hennes familj tillhör sindhi kasten och kommer från Hyderabad Sind. Som så många andra affärsfolk måste de lämna hemlandet då Pakistan blev skilt från Indien 1947. Eftersom Hyderabad Sind blev en del av Pakistan, började utvandringen. Haseens föräldrar bosatte sig först i Marocko och senare i Las Palmas. De slog sig ner i det stora hindukvarteret i stan, där Aseen föddes och växte upp, och de valde att behålla sina förfäders kultur, seder och religion. Nu håller hon på med fjärde året av sina farmacistudier och är den som har bott längst på Alsarja Studenthem, där hon har bott sen hon kom till Granada för att börja universitetsstudierna.

Haseen, allra först, vad vill det säga att vara ”förtroendeman” vid ett studenthem?

Först och främst betyder det att vara en bro mellan de boende och ledningen för huset. Det betyder att vara uppmärksam på de boendes behov och önskemål och samtidigt förmedla önskemålen från ledningen till de boende och samarbeta med styrelsen för att lägga fram idéer och ordna med aktiviteter och projekt för studenthemmet.

Varför bestämde du dig för att bo på ett studenthem som Alsajara, som är ett samarbetsprojekt med Opus Dei?

Jag hörde först talas om Alsajara av en av lärarna på min skola i Las Palmas. Då jag kom för att se på det tillsammans med mina föräldrar, blev vi imponerade av faciliteterna och utbudet de hade. Men framför allt tyckte vi om, att det var ett litet och mycket inbjudande ställe. Vi fann en familjär atmosfär, som är jätteviktig för oss. Det var ett ställe det var lätt att få vänner på – rumskamraterna, de andra flickorna, som bor i rummen bredvid …Sammankomsterna efter måltiderna hjälpte mig också att dela mitt liv med de andra och lära känna dem bättre. Jag fick snabbt många vänner. När jag flyttar härifrån, är det viktigaste, som jag vill ta med mig, de många fina vänskapsförhållanden jag fått här.

Och nu har du efter hand blivit ”förtroendeman”. Hur kom det sig?

Jag vet inte. Jag minns, att strax efter att jag kom hit, gav förtroendemannen det året oss några anvisningar eller information, och jag tänkte: ”Å, hon är mycket mer ansvarig än resten av oss!” Och jag tänkte aldrig på mig själv som en förtroendeman. Men så småningom blir man involverad. Man går från att vara lite passiv till att känna större intresse för andra och man vill hjälpa till. Man önskar att hjälpa de andra och hjälpa huset. Och därmed uppskattar du att ta på dig ett större ansvar.

När du ser tillbaka på åren du bott här, vad har du fått ut av studenthemmet?

Hemskt mycket. Från att lära mig att komma överens med andra, som jag inte kände tidigare, till att verkligen kunna koncentrera mig på studierna och bli engagerad i universitetsvärlden, tack vare de tjänster studenthemmet erbjuder. Här lägger folk stor vikt vid studierna. De uppmuntrar dig till att fördjupa dig fullt och helt i dina karriärplaner och gör vägen enklare med vägledningar, aktiviteter osv. Dessutom bidrar atmosfären i huset mycket. Här är det kulturella sammankomster med professionella från alla delar av samhället, förutom akademiska kurser, som ges här i huset, och andra aktiviteter också. Allt detta kommer alltid att vara en del av mig. Och den dagliga samvaron med folk från många skilda platser: människor från USA, Mexico, Kina, Tyskland… Allt detta betyder, att alla måste anstränga sig så att de andra skall känna sig hemma. Och det är också mycket berikande.

Jag skulle kunna säga detsamma om personliga saker. I detta hus är religiös bildning jätteviktig, och vare sig du är katolik eller utövar en annan religion (som i mitt fall) hjälper livet i studenthemmet dig till att förstå, att det att vara ung och på universitetet är fullkomligt förenligt med att utöva din religion.

En fråga: har det varit några problem med att utöva din tro här i Alsajara?

Inte på det hela taget. Tvärtom. Folk här har visat intresse för att lära sig om min religion. Och de har gjort det lättare för mig att praktisera mina hinduseder – till exempel när det gäller mat.

På vilket sätt påverkar atmosfären i ett studenthem dem som bor där?

Folk förändrar sig, de mognar. Du ser 18 åriga flickor, som kommer från ”sitt” hem, där de bodde med ”sin” far och ”sin” mor, med ”sina” matvanor, med ”sitt” rum, med ”sitt, sitt, sitt”. Och de måste lägga bort sitt ”sitt”, eftersom de ska dela rum med två andra flickor, och badrum, och måltider… De måste dela allt, eftersom (och det är nyckeln) att leva tillsammans betyder att dela. Jag har också känt flickor, som först verkade avståndstagande, överlägsna, ouppnåeliga och efter några få månader blev de väldigt sociala och öppna. Några gånger är det bara blyghet, något de övervinner, eftersom omgivningen gör det enkelt.