Varför ville du bli döpt?

Det är svårt att säga det med några få ord. Men den grundläggande anledningen är att jag tror.

Och hur kom du till att tro?

Jag hade alltid känslan av att det fanns något utöver det banala, och också att det var nödvändigt att fylla upp detta tomrum. Men jag tyckte inte att det var något som var brådskande. Det som gjorde att jag plötsligt var angelägen om att fördjupa min tro var en väninna till mig som är muslim. En dag beslöt hon sig för att bära slöja. Jag visste att hon var troende, men hennes beslut fick mig att inse att hon levde sin tro på ett konsekvent sätt. Det fick mig att börja tänka.

Jag började läsa artiklar om tron som jag hittade genom att på Internet söka allmän information om olika religioner. Och jag började läsa Bibeln och särskilt Nya Testamentet. Jesu liv imponerade mycket på mig. Jag tyckte att allt som stod där verkade mycket konsekvent och i enlighet med min syn på det mänskliga livet. Det stod klart för mig att det inte handlade om någon uppdiktad historia. Det fanns något mer i dessa berättelser. Det var till exempel imponerande att se hur alla Gamla Testamentets profetior uppfylldes i Nya Testamentet.

Jag läste om hur Jesus talade om dopet och började tänka om inte detta vore något även för mig. Det tycktes mig inte logiskt att ur Jesu predikningar bara ta det som passade mig själv, om jag skulle göra det skulle jag förvanska hans budskap. Jag hade stora tvivel men jag bad mycket och då försvann tvivlen och lämnade plats åt visshet. Slutligen kom jag till slutledningen att jag måste låta mig döpas.

Då kom jag till nästa fråga, nämligen, i vilken kyrka? Jag undersökte alla kyrkor. För några år sedan gick jag ofta med min mamma till den katolska kyrkan. Därför var det den som jag bäst kände till. Även en väninna till mig som studerar historia hjälpte mig att analysera historien med utgångspunkt ifrån olika strömningar inom kristendomen. Det verkade på mig som om den katolska kyrkan var den som bäst gav uttryck för den kristna läran.

Varför lät du döpa dig i Leidenhoven? Hur kom du att söka dig till studenthemmet?

När jag väl hade beslutat mig för att låta mig döpas i den katolska kyrkan frågade jag mig själv hur jag skulle bära mig åt. Jag satte in en annons i www.rknieuws.net (katolska nyheter) och där fick jag som råd att sätta mig i kontakt med Amsterdams katolska universitetskaplan.

Fader Wim Veth, universitetskaplanen, som bor i Leidenhoven, läste min förfrågan och sände mig ett e-mail där han bad mig att kontakta honom per telefon. Jag gjorde det och vi gjorde upp om att träffas följande dag. På det första mötet följde flera andra och detta ledde till att jag slutligen började gå på katekesundervisningen som gavs i Leidenhoven. På så vis lärde jag känna studenthemmet och jag tyckte det verkade ett mycket trevligt ställe.

Den traditionella högtiden där man brukar få ta emot dopet är påsken, men det tyckte jag låg för långt fram i tiden och jag ville inte heller bli döpt en söndag vilken som helst. Pedro, en student som bodde i Leidenhoven, skulle döpas vid jultiden. Det verkade också för mig vara en mycket lämplig tid för ett dop.

I vårt samhälle av idag ser vi ett förnyat intresse för religion, men människorna söker utanför kyrkan. Det är som en religionernas stormarknad där var och en försöker hitta det som den tycker bäst om. Varför sökte du tron just inom kyrkan?

Jag tyckte inte att det verkade bra att bara ta några få saker ut ur Jesu budskap. Om du gör det förnekar du det han säger om andra saker. Det är inte logiskt att göra det, för hans budskap utgör ju en helhet. Det som Jesus säger är ju något som är helt, inte brottstycken bara. Inom kyrkans lära hänger allt ihop med vartannat.

Hur reagerade din omgivning på ditt beslut?

I början var det bara mina föräldrar som visste vad jag höll på med. Min fars bakgrund var protestantismen, min mor var katolik. Båda respekterade mitt sökande och mitt beslut att låta mig döpas. Det gjorde även min bror. Men min storasyster frågar mig fortfarande om anledningen till det hela. Medan däremot min lillasyster tyckte att det hela var ”cool”. I början frågade hon om inte hon också kunde få bli döpt.

Mina vänner visar ibland att de är tvivlande. En av dem är övertygad ateist och förstår inte vad det är jag söker i tron. Ibland låter han undslippa sig en ironisk kommentar. I början blev jag besvärad av detta och jag ville förklara. Sedan beslutade jag mig för att inte bry mig om hans gliringar. Men andra vänner har reagerat på ett bättre sätt. Med min muslimska väninna är det lätt att tala om andliga ting, även om hon frågar mig varför jag inte blev muslim. Hon tycker i alla fall att det är något positivt att jag ägnar mig åt Gud.

Vilket inflytande tror du att ditt dop kommer att ha på ditt dagliga liv?

Det har redan en stor påverkan. Under dagens lopp är jag medveten om att Gud är här och försöker därför göra allt på bästa möjliga vis, arbetet, studierna, osv. Efter dopet kommer jag kanske att se allt detta på ett ännu tydligare sätt. Och jag kommer naturligtvis att gå i mässan alla söndagar och när så är möjligt även på vardagar.

Jag brukar ibland gå in i en kyrka. Det är så skönt att komma bort från bullret lite grann och att ägna en stund åt bön. Naturligtvis är det en självklar sak att tron påverkar det dagliga livet, annars vore den inte äkta.

Hur blir din framtid nu när du är döpt, tror du?

Jag skulle gärna vilja att min tro ännu mera växte, även om det aldrig är möjligt att gå till djupet med den. Jag skulle också gärna vilja göra något aktivt med min tro, men jag vet ännu inte vad. Just nu har man i Schagens församling, där min familj bor, bett mig att skriva en artikel om mitt dop för att införa den i sitt församlingsblad. Det vill jag gärna göra. Det verkar också viktigt på mig att sprida sin tro, inte så mycket genom att gå från dörr till dörr, utan att tala om den med mina vänner.

Något mera?

Ett ämne som intresserar mig mycket är relationen mellan tro och vetenskap. Jag har intrycket att många människor anser dem vara oförenliga storheter. Om detta vore sant skulle det innebära en stor svårighet. Men jag tror att det inte råder en sådan motsatsställning. För en tid sedan var jag i Zonnewende, ett konferenscentrum som tillhör Opus Deis medlemmar, på en weekend där man behandlade just detta ämne. Där fick jag min idé bekräftad att de nya vetenskapliga fält som öppnas upp inte på något sätt utesluter Gud. Vetenskapen bekräftar istället kyrkans uttalanden på alla de punkter som går att bevisas. Johannes Paulus imponerade mig mycket när han sade: ”Tron och vetenskapen är som två vingar på vilka människans intelligens kan lyfta sig för att betrakta sanningen.”