Allrakäraste familjer!:
Ännu ett år kan jag tacka Herren för gåvan att kunna fira denna den femtonde marianska familjedagen med er alla som kommit till denna helgedom tillägnad Vår fru av Torreciudad från så många håll i Spanien och t o m från några grannländer.
Vi befinner oss här som vittnen till familjernas och livets evangelium i ”Vår frus hus”, som bär på så många kära minnen av den helige Josemaría Escrivá.
Vi tar hjälp av den Helige Andes nåd för att här ära Gud vår Fader genom Kristus som i den heliga mässan förnyar sitt frälsningsoffer. Han är himlarnas och jordens herre och agerar oupphörligen i människornas historia genom Kyrkan som vi alla är en del av. I responsoriepsalmen prisade vi nyss Herren med Marias ord för de “stora ting” som Han låter ske med människorna. Det största av dessa är naturligtvis Guds sons människoblivelse. Jesus Kristus är verkligen närvarande i Eukaristin, som är hans kropps och blods sakrament, som blir oss givna som livets bröd och frälsningens dryck “för att vi skall vara en enda kropp och en enda ande i Kristus”, d v s för att vi mitt i världen skall kunna vara “helgon och jäst som får helighetens bröd att jäsa”.
Idag träffas vi här i Torreciudad för att påminna oss om dessa trossanningar och för att utropa att även äktenskapet är “ett stort sakrament”, sacramentum magnum, och tecken på Herrens närvaro i världen och uttryck för den ofelbara kärlek med vilken Kristus älskar sin Kyrka och gör den fruktsam. Vi har kommit för att med Johannes Paulus II bekräfta att ”i den kristna synen på äktenskapet svarar relationen mellan man och kvinna mot Guds ursprungliga plan och den är ömsesidig och total, unik och odelbar”. Denna Guds plan har ”under historiens gång ofta på grund av hjärtats hårdhet” blivit undanskymd, men Kristus har kommit för att återskapa den i dess ursprungliga glans och visa på vad Gud “alltifrån begynnelsen” har velat för sin skapade varelses väl
Ja, bröder och systrar, mina barn: vi firar denna den femtonde familjedagen som ett omisskännligt uttryck för vårt löfte att ”troget visa på sanningen om äktenskap och familj”, så som vi har tagit emot dessa gåvor av Gud. Genom sin ställföreträdare på jorden, kallar Herren oss att stärka samhället genom Kyrkans eviga lära. ”Många är de kulturella, samhälleliga och politiska faktorer som alla tillsammans visar på en allt tydligare kris för familjen” och som ibland t o m “förvanskar själva familjens idé”.
Det handlar inte om att klaga. Men det finns tydliga tecken– som Johannes Paulus II och de spanska biskoparna uttryckligen har klarlagt – som visar på förmörkelse av människans värdighet och äktenskapets helighet i många av våra medmänniskors samvete.
Inför en liknande situation som berör miljontals människor i Spanien och i hela världen, passar temat för detta års Familjedag mycket bra: ”den kristna familjen, världens hopp”.
Kära familjer, var så säkra på att det är sant: Ni är Kyrkans och världens hopp. Herren hoppas på vår trofasthet, vår och så många andras, för att upplysa denna världen. Herren räknar med er, med den helige Josemarías ord, ”för att dränka det onda i ett överflöd av gott” och för att ge världen Evangeliets frälsningsbringande budskapet.
Vi kristna är inte bättre än andra, inte heller mera dygdiga. Men, idag som i alla dagar, har vi blivit kallade genom Guds nåd till att vara världens salt och ljus, samhällets surdeg och därför att med hjälp av Kristi kärlek och sanning förläna ny livskraft åt kulturella och samhälliga miljöer. Herren ber oss varje dag att vara till exempel för dem som vacklar, att visa dem på skönheten och dragningskraften i vår tro, den gudomliga meningen med den mänskliga kärleken och därför med det trofasta och oupplösliga äktenskapet, storheten i äktenskapliga kallelsen som en väg till helighet, moderskapets och faderskapets fröjd som är ett deltagande i Guds faderskap och moderskap, genom vilket Han berikar och gör att den mänskliga familjen växer. Och när Gud inte sänder barn till ett par som önskar det innerligt, är detta ett annat sätt att välsigna, så att de är särskilt öppna för den andliga, vidare, faderligheten och moderligheten.
Detta är inte rätta ögonblicket att utbrista i klagan, utan vi vill i glädje bekräfta vår tro, upprepa vårt apostoliska löfte, som innehåller så stor optimism. ”Gläd dig och jubla, dotter Sion, jag kommer och tar min boning hos dig”, hörde vi i den första läsningen. Denna profetia som profeten Sakarja uttalade och som förkunnar det mänskliga släktets räddning, uppfylldes i ett fördolt hem i Nasaret, där Kristus tillsammans med Josef och Maria levde sina helt vanliga liv. Kristus förvandlade detta hem, som var Hans hem här på jorden, till en modell för alla familjer i alla tider. En modell av trofast kärlek, kysk och fruktsam, med en andlig fruktbarhet som sträcker sig till alla generationer. ”Gläd dig och jubla, dotter Sion, jag kommer och tar min boning hos dig”, upprepar Herren idag och vill på så sätt påminna oss om att Han vill ”ta sin boning” också hos oss och i alla hem för att visa sin barmhärtighet ”från släkte till släkte”.
Därför inbjuder jag er, med Johannes Paulus II:s ord, ”att inte stänga ert livs och ert hems portar för Kristus. Slå upp dem vidöppna! Låt ljuset som skingrar alla skuggor flöda in i era själar och i era hem”. Bistå det ”trons och kärlekens eviga ljus” som gör det möjligt för oss att avlägga vittnesbörd om vad som är sant när det gäller äktenskapet och familjen: Vittna om dessa institutioners oupplösliga enhet och om makarnas äkta kärlek som alltid står öppen mot livet, och som gör att ni inte är rädda att få flera barn. Vittna om trofastheten i ögonblick av sorg och glädje, om ert frikostiga och ömsinta umgänge, om osjälviskhet, om hur ni ger era krafter till barnen och till tjänst i samhället... Låt det gudomliga ljuset tränga in i era hjärtan, så att alla dessa vardagens enkla ting som ert liv inom äktenskapet och familjen består av genomlyses i all sin mänskliga och övernaturliga betydelse och förvandlar det till en äkta “hemkyrka” i helighetens och apostolatets tjänst.
Den helige Josemaría kommer att hjälpa er att fördjupa och förverkliga dessa eviga sanningar om familjen. Hans predikningar är fulla av exempel som förklarar det kristna och allmänna innebörden som gäller för alla tider. Jag vill här citera några av hans spontana reflexioner: ”Er som är gifta lyckönskar jag, men jag säger er att ni inte låter kärleken vissna, att ni ska försöka hålla er unga, att ni bevarar er helt och fullt för varandra, att ni lyckas tycka så mycket om varandra att ni t o m älskar den andres fel och brister, om de inte kränker Gud."
Och en annan gång rådde han en familjefader: ”Älska din hustru mycket, med hela din själ. Försök att uppfostra barnen väl, försök att arbeta för dem, till Guds ära och för fosterlandets väl. Om du gör på det viset, förtjänar du att kallas en trofast och kristen man. Det finns ingen motsättning alls mellan dessa båda plikter, därför att de grundar sig i en och samma, liksom de olika trådarna på ett rep som sammanflätade bildar ett enda tåg.”.
”Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?” Ja, kära bröder och systrar och barn, även vi, liksom Elisabet, bör utbrista i lovsånger över att vår Moder ger oss sin Son. För trots våra svagheter, misstag och synder, har Han kommit ner till jorden för att rädda oss, ”för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt”. ”Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son, har Gud också gjort dig till arvtagare”.
Vårt arv är Kristus själv och det nåderika och heliga Rike som återupprättades genom att han kom till världen. Om ni dricker av vattnet från denna nådens källa – särskilt genom att vända er till Eukaristins och Botens sakrament tillsammans med bönen – och skaffar er den nödvändiga utbildningen “för att hålla fast vid ert hopp”, då kommer varje hem att bli till centrum för kärlek, sanning och fred mitt i världen, Guds barns vagga, grogrund för kallelser i Kristi efterföljelse och i Kyrkans tjänst, till en stam för nya kristna familjer som för all framtid överför liv och tro till ständigt nya generationer.
Om ni alltid håller er i Herrens närhet, kommer Han att ge er ”en oförskämd apostolisk laddning”; ni kommer att vara fulla av förståelse för att hjälpa Kyrkan i den ofantliga uppgiften att evangelisera familjerna i den nya evangeliseringens anda. En och en, familj efter familj, kommer ni att nå ut till tusentals människor och familjer och visa dem storheten i den äktenskapliga kallelsen.
Låt oss tillsammans be för andra viktiga aspekter av den mänskliga kärleken, av äktenskapet och familjen. Var och en bör också tänka på hur vi skall kunna påverka vår närmaste omgivning genom ”vänskapens och det förtroliga samtalets apostolat” – vilket är en form av bön! – och genom att sprida positiva idéer, tydliga ur lärosynpunkt, och alltid sansade och med respekt för andra synsätt, för vi får inte glömma bort den kärlek vi är skyldiga människorna, även dem som tänker annorlunda än vi.
Önskan att försvara äktenskapet och familjen får även kärleken till vårt eget land, som vi älskar som goda medborgare, att växa. Detta som på en gång är en rättighet och en plikt begränsar sig inte till det religiösa eller andliga området. Som ni vet är familjen “en livs- och kärleksgemenskap”, den är samhällets grundläggande och viktigaste cell. Om ni skyddar den gör ni därför ert folk en stor tjänst och påminner de styrande i samhället om medborgarnas legitima önskningar, vilka de genom att eftersträva det allmännas bästa har att ärligt tjäna.
Vi avslutar denna akt genom att på nytt åkalla Vår fru av Torreciudad. Sub tum præsidium confúgimus... “Vi söker vår tillflykt till dig, heliga Guds moder, lyssna till de våra böner som vi riktar till dig i vår nöd”. Ta oss i handen, välsignade Jungfru, medla för våra familjer och för alla familjer på jorden inför Gud. Gör oss till Din sons trogna apostlar så att vi förenade med påven och med alla Kyrkans herdar kan bidra till samhället evangelisering. Och visa oss slutligen på Jesus, den välsignade frukten av ditt sköte. Amen.