Ingen dag utan kors, med glädje!

Den helige Josemaría skrev ofta ner denna bönesuck i början av året som en påminnelse för den väg han ville gå. ”Du kommer kanske att be mig om andra ord för det kommande året, och jag säger konkret: ‘servite Domino in laetitia!’ »Tjäna Herren med glädje!«"

Vi återger några citat av den helige Josemaría som handlar om glädjen och om korset.

Herre, hjälp mig att inte misströsta. Hjälp mig att hålla fast vid ditt heliga Kors. Hjälp mig att vilja medåterlösa med dig. Ge mig din glädje även nu när jag lider så att jag gör det som är Guds vilja. Memoria del Beato Josemaría, p. 113

När du närmar dig Korset, bli då inte rädd. Ge inte upp. Gud behandlar dig med förkärlek. Är det inte likadant med oss människor? När två personer älskar varandra blir den enes glädje den andres glädje och den enes sorg den andres sorg. När du bär Korset tappert, var då säker på att Jesus är där, och där Jesus är också Maria på den väg som Herren leder dig på.Memoria del Beato Josemaría, 216, 2

Då du firade Korsets upphöjelses högtid, bönföll du Herren, av hela din själ, att han skulle ge dig nåden att ”upphöja” det heliga Korset i dina själsförmögenheter och i dina sinnen … Du bad om att få ett nytt liv! Ett sigill för att ge fasthet och äkthet åt din sändning… att hela du skall vara på Korset! Vi får se, vi får se. Smedjan, nr. 517

Dominus prope est - Herren är nära. Jag kommer att gå tillsammans med honom, med säkra steg, för Herren är min Fader ..., och med hans hjälp kommer jag att göra hans älskvärda Vilja, även om det känns svårt. Plogfåran, nr. 53

Du har hört mig säga det mer än en gång: ibland hör man kärleken beskrivas som om den vore en strävan efter egen tillfredsställelse eller bara ett sätt att egoistiskt förverkliga sig själv.
Och jag har alltid sagt till dig att det inte förhåller sig så: den sanna kärleken kräver att man går ut ur sig själv, att man ger sig själv. Äkta kärlek för med sig glädje i sina spår, en glädje vars rötter är formade som ett kors. Smedjan, nr. 28

Glädje, övernaturlig och mänsklig optimism, är förenliga med fysisk trötthet, smärta, tårar — för vi har ett hjärta — och med svårigheter i vårt inre liv eller vår apostoliska uppgift.

Han, perfectus Deus, perfectus Homo — fullkomlig Gud och fullkomlig människa — som åtnjöt all himmelens lycka, ville erfara utmattning och trötthet, tårar och smärta … för att vi skulle förstå att vi måste vara mycket mänskliga för att vara övernaturliga. Smedjan, nr. 290

Förnya frivilligt ditt åtagande: Herre, jag vill det också, men räkna med min litenhet! Smedjan, nr. 361

Korset är varken sorg eller motvilja eller bitterhet … Det är den heliga träpåle där Jesus Kristus triumferar … och där även vi triumferar, när vi med glädje och generositet tar emot vad Gud sänder oss. Smedjan, nr. 788

Du är inte ensam. Bär svårigheterna med glädje.
Har du sett hur jordiska mödrar följer efter sina barn med utsträckta armar när de stapplande vågar sig på att ta sina första steg utan någons hjälp? Du är inte ensam: Maria står bredvid dig. Vägen, nr. 900