Han arbetar sedan 80-talet med patienter som angripits av humant immunbristvirus (HIV), som orsakar AIDS. Han är den första läkaren i Europa som meddelade, att det fanns patienter med blödarsjuka smittade av HIV. Han arbetar på flera fronter: Vård av patienter som smittats av HIV, ledning av forskningslaboratoriet och universitetsundervisning.
Doktor Leal är en av huvudaktörerna i nätverket för forskning om HIV (RIS), som grundades 2002. RIS bedriver forskning inom ett mångfacetterat område, som kräver en multidisciplinär satsning och består av totalt 90 grundforskare och kliniker. För tillfället studerar RIS mer än 4000 fall av patienter, behandlade av olika specialiserade centra, vilket ger möjlighet att ha en samlad genomlysning av forskningen och av de sjukas profiler på nationellt plan. Denna sorts nätverk hjälper till att påskynda utvecklingen av effektiv behandling i kampen mot AIDS och att förbättra hjälpen till den sjuke.
Kan man en dag finna den slutgiltiga lösningen av AIDS?
På bara femton år har dödligheten orsakad av AIDS minskat tack vare tillgången på allt effektivare behandling mot viruset. Emellertid kan detta virus tyvärr inte utplånas ur organismen, och på grund av detta kan smittan bara kontrolleras, inte botas.
Det är viktigt att notera, att konsekvenserna för en bärare av ett virus med de för HIV karakteristiska egenskaperna (även om viruset kontrolleras av mediciner) på lång sikt till stor del är okända. Emellertid påvisar nya observationer, att sådana personer är i riskzonen för cancer och för tidigt åldrande i sitt immunsystem. Detta visar tydligt, att det viktigaste i kampen mot AIDS alltid är förebyggande åtgärder för att inte bli smittad.
Man måste klargöra, att AIDS-epidemin har en global omfattning som inte kontrollerats. Förekomsten av en epidemi mäts faktiskt inte genom en minskning av dödligheten utan genom uppkomsten av nya infektioner. Tyvärr fortsätter antalet nya smittade personer att växa i hela världen och givetvis även i Spanien. Ungdomar är mest utsatta för smittan, och den vanligaste vägen för överföringen av HIV är sexuella förhållanden (såväl homosexuella som heterosexuella).
Enligt min åsikt är kampanjerna för förebyggande åtgärder långt ifrån övertygande, eftersom de endast centreras på användningen av kondomer. Man gör fel att brännmärka och utesluta institutioner som förordar andra effektiva förebyggande åtgärder, såsom en gedigen sexuell undervisning som tar hänsyn till mannens och kvinnans natur och till trohet i äktenskapet. Jag skulle tillägga, att epidemins omfattning är så dramatisk, att ingen är överflödig i dess förebyggande, inklusive institutioner (inte nödvändigtvis konfessionella), som förespråkar ”politiskt felaktiga” lösningar.
Hur behandlar man en smittad patient som vet att det inte finns något tillfrisknande från hans sjukdom?
Jag har länge arbetat med patienter med AIDS, ända sedan jag år 1983 var läkare i intern medicin på sjukhuset Virgen del Rocio i Sevilla. De första åren var svåra, vi saknade behandling mot viruset och vi hade mellan 2 och 4 dödsfall i veckan. AIDS har praktiskt tagit påverkat hela mitt yrkesliv, såväl vad gäller klinisk hjälp i sjuksalen och rådgivning som i forskning och undervisning. Jag har slutit ögonen på många sjuka, mina vänner.
Kort tid efter att ha börjat behandla AIDS – sjuka kände jag inom mig djupa förändringar, vilka liksom den förlorade sonen förde mig till Gud och katolska kyrkan. Att ha funnit Gud genom Opus Dei har låtit mig upptäcka en mängd dolda fakta: 1. Kristus är på ett eller annat sätt hos mina sjuka, 2. Gud vill att jag bär frukt där jag har förankrats med mina närmaste bröder, med mina sjuka, min familj, mina kolleger. 3. Gud vill ha mig i arbete, han är mån om att jag gör mitt bästa genom att bota eller underlätta och genom att alltid trösta. 4. För att jag skall ställa dem till mina sjukas tjänst, har Gud givit mig min intelligens (mina talanger) för att jag skall tolka hans skapelses gåtor och även tillfredsställa min medfödda nyfikenhet och att rädda liv. Det är mitt yrke.
Innan jag hade återvunnit min tro, visste jag klart, att människan finns till från avlelsen och finns kvar till dödsögonblicket. Till följd därav har jag inte någon rätt att släcka dess liv. Denna åsikt härstammar från sunt förnuft, men det är i ljuset av Tron den blir till en vetskap med evigt perspektiv.
Ni har just talat om bristen i uppfostran om värden som utgör ett hinder i striden mot AIDS och andra bioetiska frågor. Var kan man finna lösningarna?
Jag avlägsnar mig en smula från AIDS, som jag skall tala om längre fram, och jag inleder mitt svar med att tala om abort. Eftersom jag är läkare, vet jag att ett foster inte är en samling celler eller ännu mindre en tumör man måste operera bort. En läkare, troende eller inte, vet att ett foster är en mänsklig varelse med obegränsade möjligheter. Det är inte fråga om en möjlig mänsklig varelse, som man säger nu. Detta går bortom sunt förnuft. Det finns en stor missuppfattning i detta ämne. En abort är ett stort misslyckande i medicin. Läkaren finns där för att försöka rädda liv, inte för att förstöra dem.
För att åter tala om AIDS anser jag, att det är grundläggande, att familjen tar hand om barnens lämpliga sexuella fostran. Jag har sagt det och jag säger det igen. Det är så mycket så står på spel att ingen är överflödig för att stå emot denna epidemi. Vi kan inte av rent ideologiska skäl utesluta sådana förslag som uppmuntrar att utveckla avhållsamhet eller sådana som söker göra unga ansvarsmedvetna. Det måste finnas en saklig debatt utan ideologiska tillbakavisningar, eftersom det är så mycket som står på spel.