Catherine och Xavier har sex barn mellan 15 och 3 och ett halvt år.

Vilka val har ni gjort inför er semester?

Juli är barnens månad. De största åker på läger, till vänner eller till en språkkurs, och de följer sina intressen. Vi respekterar deras val men vakar särskilt över den mänskliga och kristna bakgrund, som de kommer i åtnjutande av. Jag reser med de yngsta till far- och morföräldrar, vi besöker vänner, en gudmor…

I augusti månad hyr vi ett hus för att träffas igen i familjen, varje år på en annan plats. Vi bodde sex år i Vietnam, och det gav oss smak för resor och upptäckter.

Vilka är era kriterier för att välja mål för era resor?

Barnen deltar aktivt i valet av resmål, och de söker sol. Vi undviker Medelhavet, därför att där är verkligen för mycket folk. Vi söker en region att upptäcka, sedan gör vi oss på Internet underrättade om veckans mässor. För två år sedan, i Dordogne, var prästen så sympatisk, att barnen ville följa med oss i mässan. Det har hänt bara denna gång! I år reser vi till Nimes och Arles, vilket skall tillåta oss att utforska historieprogrammet, som en av våra döttrar har.

Hur försiggår er semester på ort och ställe?

Vi gör en lista på allt vi vill upptäcka, sedan väljer var och en av oss en dag han skall organisera. Denna delaktighet av alla är viktig i vår familj. Vi växlar om mellan en dag för besök och en dag för avkoppling, Televisionen är bestämd, vi gör eventuellt en kväll för video, men vi föredrar kvällar med lekar för oss alla tillsammans eller en alfapet med våra fyra äldsta.

Hur gör ni för att denna tid skall bli lika vilsam för modern i familjen?

Den första vilan är att vara befriad från ett vanligt tidsschema (att följa barnen till skolan, måltider, etc.) men även till exempel att förenkla menyerna för att var och en skall dra sitt strå till stacken. Barnen tycker mycket om den leken … och de följer sin fars exempel!

Som kristna och supernumerarier i Opus Dei, vilken plats inrymmer ni åt Gud under er semester?

För oss föräldrar, vi går dagligen i mässan, ber rosenkransen och ägnar en stund åt personlig bön. När vi anländer gäller vårt första besök kyrkan, där vi granskar de tider vi hittat på Internet. Vi ordnar våra dagar efter tiderna för mässan. Ibland måste vi ta bilen, men det är mödan värd. Barnen vet att detta är betydelsefullt för oss, men de är inte tvungna att följa med oss. Som kompensation ber vi aftonbön tillsammans med de yngsta, som ibland uppmuntras av de större barnen. Om man inte lämnar något utrymme åt Gud, är vilan inte fullständig, glädjen lämnar plats åt slitningar och gräl dyker upp. Utan Gud skulle våra semester vara misslyckade.