På 50-årsdagen av den helige Josemarías katekes i Amerika besöker du regionen igen. Tycker du att Opus Deis verklighet i dessa länder ligger nära Escrivás dröm?
När den helige Josemaría var i Amerika uppmuntrade han människorna att drömma om stora äventyr i det kristna tjänandet. Utan att bortse från mänskliga svårigheter och misstag tackar jag Gud för Opus Deis utveckling i Colombia och på resten av kontinenten. Samtidigt gör Guds logik att vi kan se med större perspektiv på mänskliga resultat, siffror och yttre framgångar eller misslyckanden, eftersom det väsentliga är att underlätta ett möte med Jesus Kristus i många människors hjärtan, och det är bara Gud som kan se det.
Vad förväntar du dig av Opus Dei under de kommande 50 åren?
I ett längre tidsperspektiv skulle jag vilja att Opus Dei spred vänskap, tro manifesterad i gärningar, andlig frihet och kreativitet för att utföra kyrkans evangeliserande uppdrag och för att samarbeta i byggandet av ett rättvist samhälle.
Vad är det för tjänst som en medlem av Verket – som Opus Dei också kallas – kan utföra för kyrkan?
Den särskilda kallelsen hos medlemmarna i Opus Dei – av vilka de allra flesta är lekmän och endast 2 procent är präster – kräver ett personligt möte med Kristus i familjen, på arbetet och i sociala relationer, i vetskap om att sökandet efter helighet inte är något för superkvinnor eller supermän, utan för människor av kött och blod, med rätt och fel. Den »helighet på gator och torg« som den helige Josemaría predikade uppmuntrar oss att söka värdiga lösningar på de problem som finns i varje sammanhang och i varje tid.
Vilken är eller bör lekfolkets roll vara i kyrkan?
Som Andra Vatikankonciliet har betonat är det lekfolkets kallelse att ge ett kristet liv åt de timliga angelägenheterna, dvs. arbete, familj, handel, kultur etc. Deras roll är att bidra till att helga världen, att återspegla lite av Kristi kärlek på varje plats och under varje omständighet, och här finns det fortfarande en lång väg att gå. Jag tänker till exempel på utbildningen av lekmännen i bioetik eller social rättvisa, i deras medvetenhet om att de är huvudpersoner i evangeliseringen. Lekfolkets uppdrag är inte begränsat till att ”besätta poster” i kyrkliga strukturer.
När den helige Josemaría 1946 bad om ett juridiskt godkännande av Opus Dei, fick han veta att han hade kommit ett århundrade för tidigt. Med tanke på att Opus Dei nu närmar sig sitt första hundraårsjubileum, tror du att den reform av stadgarna som begärts av Heliga stolen har något samband med det svar som grundaren fick?
År 1946 var Opus Dei etablerat i fyra länder och i dag i 70. På den tiden var ett budskap som särskilt riktade sig till lekmännen om sökandet efter helighet mitt i världen överraskande och sågs som föregripande, trots att det var rotat i evangeliet. Jag kan försäkra dig om att den aktuella ändringen av stadgarna som den helige fadern har begärt genomförs just med detta grundläggande kriterium att man håller sig till charisman, som idag är mer allmänt förstådd och delad. Den så nödvändiga juridiken följer livet, det inkarnerade budskapet, för att ge stöd och kontinuitet åt livet.
Majoriteten av Opus Deis medlemmar är kvinnor, och de flesta av dem är gifta. Hur kan vi ge mer glans åt dem som hänger sina liv till Gud genom äktenskap?
Äktenskapet är en väg till helighet: i Opus Dei delar alla medlemmar – gifta, singlar eller celibatärer – samma kallelse, uppdrag och ansvar. Gifta människor lever med medvetenheten om att deras kärlek till Gud går genom deras familj, deras vänskapsrelationer och det arbete de utför i världen. Detta har en enorm omvandlingspotential för tjänande. När det gäller kvinnorna, som ni påpekar är i majoritet, förstod den helige Josemaría att utan dem var Verket ofullständigt. Opus Dei skulle inte kunna förstås utan deras oersättliga bidrag, precis som familjen, arbetslivet eller det sociala livet inte skulle kunna förstås utan dem.
Påven Franciskus har kallat kallelsekrisen för en ”blödning för kyrkan”. Du gav ditt liv till Gud som ung man och blev sedan prästvigd. Varför är det svårare för människor idag att överväga en kallelse till apostoliskt celibat?
Dagens värld står inför utmaningen att återigen tro på åtagandet; på en livslång kärlek som fyller oss med glädje och frihet. För många framstår åtagandet som en gräns, när Gud i själva verket alltid öppnar lysande horisonter. Jag skulle vilja säga att det är viktigt att återvinna hoppets dygd.
»I kyrkan finns det plats för alla«, sa påven Franciskus vid Världsungdomsdagen 2023 i Lissabon. Vad exakt innebär denna öppenhet och hur kan Opus Dei förmedla detta budskap?
Paulus själv bekräftar att Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Påven har pekat på denna universalitet som en central axel i sitt läroämbete. Den helige Josemaría talade till sina andliga barn om att ha armarna öppna för alla. I en tid av polarisering, splittring och murar har vi som är Kristi efterföljare en mycket tydlig väg att följa.
Det finns människor i alla åldrar i Opus Dei. Vad kan du som far och prelat göra för att uppmuntra till samarbete mellan generationerna i Verket?
Hemma hos mig i Rom bor vi tillsammans, från en 102-åring till en person som fortfarande är i 30-årsåldern. Bland många andra saker bidrar de äldre med sin erfarenhet och de yngre med sin entusiasm och vitalitet. Vi bör närma oss generationsöverskridande erfarenheter med tillgivenhet och vara medvetna om att det ibland innebär uppoffringar från båda sidor.
Vissa personer i Opus Dei är erkända för sina bidrag till samhället, till exempel skolor, universitet och socialt arbete, men de möter också narrativ mot dem. Varför tror du att dessa narrativ uppstår och hur kan de bemötas?
Ibland tror jag att de här berättelserna som du nämner hjälper oss att rena oss själva från frestelsen att tro att vi inte behöver rätta till någonting och ännu mer att känna oss nöjda. Som alla andra behöver vi reflektera över vad vi vill göra för gott och vad vi faktiskt gör. Vår grundare påpekade faktiskt för oss att Verket skulle leva »utan mänsklig ära«.
Å andra sidan är det naturligt att man har olika åsikter eftersom det finns många sätt att göra och förstå saker och ting. Motsatta åsikter kan vara en hjälp när de är uppriktiga; de gör det möjligt för oss att be om förlåtelse och att korrigera oss själva. Jag skulle vilja att alla som kommer till dessa aktiviteter ska kunna se att de handlar om att så fred och glädje.
Personligen gläder det mig att nästan varje dag under året få en begäran om inträde i Opus Dei från personer som tidigare har varit en del av Opus Dei och som av någon anledning har tagit avstånd från det. Nyheter som denna är en smekning från Herren, som i viss mening övervinner vissa alltför dikotoma »narrativ«.
Nästa år kommer ungdomsjubileet att äga rum i Rom. Vad tror du är den största utmaningen för unga människor idag när det gäller att närma sig Gud som ett attraktivt ideal?
Endast Kristus är svaret på alla de frågor som unga människor har i sina hjärtan i dag och att Gud Faderns kärlek, när de öppnar sig för honom, kan läka deras sår och bräcklighet. Kanske är det snarare vi vuxna som behöver fråga oss själva om vi är kapabla att förstå unga människor. Naturligtvis är vittnesbördet om ett sammanhängande liv också viktigt för att visa hur attraktivt ett liv med Kristus är.