1)Strathmore är idag bland de mest kvalificerade universiteten i Kenya på en kontinent där 60% av befolk­nin­gen är yngre än 21 år. Vilken roll kan då undervisningen utöva på Afrikas utvecklingsprocess?

I Afrika har ungdomen en stark längtan att få adekvat utbildning. Föräldrar skulle göra vad som helst för att kunna skicka sina barn till universitetet. Ofta händer det att de säljer sina kor eller sin jord för att betala studierna, för de vet att en god utbildning hjälper för att hitta ett bättre arbete. Och ett bra arbete betyder alltid en god ekonomisk ställning, en möjlighet att komma ur ett dåligt utgångsläge. Således är utbildning grundläggande, ja, i mitt tycke är detta det enda sättet att få Afrika att växa. Om den hjälp som vi får inriktades på förstärkning av utbildningen, skulle den verkligen främja Afrikas väl.

2) Strathmore är ett förträffligt centrum, men samtidigt är det också mycket engagerat i utvecklingsprogram riktade mot landets marginaliserade zoner. Vad är skälet till detta engagemang?

En av de mest betydande principer som den helige Josemaría förmedlade till dem som grundade Strathmore är att varje institut med inriktning på undervisning bör ha som sina prioriteringar att tjäna landet, samhället som det tillhör, och uppmärksamma de behov som är specifika. Det är därför som Strathmores universitet alltid är uppmärksamt på den egna omgiv­nin­gen för att förstå vilket sätt som är det mest ägnade att motsvara de speciella behov som från gång till annan uppträder. Idag finns det i Kenya fortfarande oerhört mycket marginalisering, och det är därför som vi sätter igång projekt som syftar till att förstärka utbildningen för de unga som har de största svårigheterna, med en inriktning på att stödja småföretagare genom en utbildning just för detta, för att ge var och en möjlighet att frigöra sig och förbättra sitt eget utgångsläge.

3) Jag vet att det inte alls är lätt… men om jag får fråga vilka ”Afrikas största problem” är, vad skulle ni svara?

Korruptionen, utan tvivel, i den offentliga sektorn liksom i den privata. Hur kan vi övervinna fenomenet? Inte med protester på torget eller med revolutioner, utan genom utbildning. Genom att utbilda våra studenter för det allmänna goda. Om våra ungdomar växer upp med övertygelsen att de tack vare sin egen professionella situation har medel för att hjälpa de andra, för att ”tjäna”, då finns det inte längre rum för korruption. Det är inte en kortsiktig plan, givetvis, men själva utbildningen är i sig långsiktig.

4) Enligt dig, vilka är de starka punkter där afrikanerna kan investera för att växa och möta de stora utmaningarna?

Styrkepunkterna är våra värden. Livets värde, personens. I Afrika mäts inte en människas värde i hur mycket hon äger utan i hur hon är som person. Våra värden, som ofta hotas av yttre influenser är vår stora kraft och det som vi måste försvara. Jag vill inte framstå som romantisk, och jag säger inte att vi alla är dygdiga, men livet i Afrika uppskattas efter dess väsentlighet.

5) Vad tänker du om polemiken som lyfts fram av de västliga medierna med anledning av den Helige Faderns pastorala budskap från Afrika?

Jag blev rasande. Det står klart att det var en polemik med visst syfte, ingen ville uppehålla sig vid budskapets substans: respekten för livet, för institutionerna, för den mänskliga värdigheten. Påvens budskap var för oss ett budskap av hopp och det är just vad vi behöver.

6) Som en följd av samma polemik har många understrukit den diffusa okunnighet som utmärker den bild som media ger av Afrika. Hur bekämpar man detta fenomen? Hur kan man få en djupare kunskap om de platser som omtalas?

Det enda är att komma till Afrika. Att skaffa sig personlig erfarenhet, se med egna ögon. I grund och botten kostar det inte mycket att vistas en vecka i Nairobi eller i någon annan afrikansk stad. Endast genom att själv ha egna upplevelser kan man ta in aspekter som stämmer bättre med verkligheten, är mindre stereotypa. Man kan inte göra anspråk på att berätta om en kontinent som är så komplex utan att någonsin satt sin fot där. Tyvärr är det vad som händer för det mesta.

7) 2015 är sista datum för att fastställa Målsättningarna för Millenniets Utveckling och utsikterna för att det ska lyckas är inte uppmuntrande… Enligt dig, hur borde världssamfundet anstränga sig för att effektivt nå dessa mål?

Genom att stödja våra idéer. Hjälpa till att applicera våra lösningar på skilda problem. Det är vi som vet vilka våra problem är, och vi vet också hur vi ska lösa dem. Vi behöver inte ta emot lösningar utan endast stöd. Beträffande målsättningarna för årtusendet kan jag säga att ur utbildningssynpunkt har vi nått ett betydande resultat, genom att garantera kostnadsfri grundskola för alla. År 2015 kommer den första generationen, en frukt av denna målsättning, att vara redo för universitetet. Detta är för oss en signifikativ utmaning.

8) Låt oss återvända till Strathmore… vilka är enligt dig de mest relevanta resultat som universitetet har uppnått efter så många år?

Under årens lopp har vi lyckats utbilda ett brett spektrum av professionella män och kvinnor, som kunnat uppleva värdet av medborgarskapet och det gemensamma goda. Strathmore har varit den första interrasistiska högskolan under en epok då främjandet av enhet mellan olika etniska grupper var en stor nyhet. Förra året hade vi inbördeskrig, och vi var det enda universitet som förblev öppet för att låta våra studenter fortsätta studera, men, framför allt, för att ha en plats där de kunde diskutera, konfronteras, reflektera över enhetens positiva sidor, trots spänningarna. Det var en positiv erfarenhet för alla.