Förutom prästerna lever några lekmän – både män och kvinnor – i celibat. De väljer celibatet, som de betraktar som en gåva från Gud, av apostoliska skäl. Därigenom kan de ägna mer tid åt utbildningsuppgifter inom Opus Dei. De fortsätter att vara vanliga lekmän, deras yrkessituation förändras inte och de behåller samma ställning i Kyrkan och samhället som tidigare.