Jag heter Rita Yousif. Jag bor i Libanon, i Al-Tilal, nära Byblos. I Libanon finns det kristna grupper av olika riter, men de flesta människor är maroniter som jag.
Min familj gav mig en kristen uppfostran. Varje söndag och helgdag förde mamma oss till mässan och till andra religiösa andakter. Men vi växte upp under kriget. Jag föddes år 1982, när kriget rasade i Libanon. Jag växte upp i en konfliktfylld region. När det blev fred 1990-91, kom vi tillbaka till den by, nära Batroun i norra delen av landet, som vi hade lämnat.
Kriget var mycket långt. Åren gick och jag växte upp och tänkte, att Gud ville något av mig. Jag bad mycket. Men i tonåren avlägsnade jag mig en smula från Gud, engagerad av tusen och åter tusen saker, jag försummade bönen, mässan …
När jag var 18 år valde jag att genomföra studier inom hotellbranschen på Douma, där jag lärde mig att bli köksmästare. Och jag fortsatte att söka. Jag visste, att Gud begärde något av mig men jag lyckades inte ”stuva in” Gud i mitt liv, fastän jag alltid gick i mässan och alltid bad. Nu som då älskade jag det normala livet och jag ville inte avlägsna mig från det. Efter det att jag lärde känna Opus Dei, kunde jag just förena dessa delar.
Al-Tilal erbjuder två saker: praktikkurser i hotell- och restaurangbranschen och verksamheter med andligt kristen verksamhet, som personer i Opus Dei ansvarar för. Jag deltar i båda. Dessutom ägnar jag mig också åt en klubb som Al-Tilal startat för tjejerna från byn Hasroun i bergen. De genomför ett utbildningsprogram för de unga eleverna i detta område som ger dem möjlighet att göra framsteg i klassen; de lär sig att sköta sin tid för att förbättra sina skolresultat.
Efterhand har jag blivit vän med tjejerna i denna klubb. De talar med mig om sina bekymmer, om sådant som händer dem, om sina problem som ibland är de problem, som landet genomgår. Jag kan säga till dem att även om de yttre omständigheterna är otrygga, kan man ha ett inre kristet liv som är rofyllt och starkt, om man är nära Gud och blir hans vän. Tack vare vänskapen med Jesus Kristus kommer de aldrig att förlora den inre friden.
Så snart man känner sig fri i sitt inre och lever i frid med Gud, kan man förmedla detta lugn till dem som omger en, som ofta är trötta, förtvivlade, sorgsna eller rädda.