Ditt liv får inte vara förgäves

Den helige Josemaría förkunnade att heligheten är tillgänglig för varje kristen. Vi publicerar några texter där han talar om denna gudomliga kallelse som han helt motsvarade.

4 timglas i en predikstolen

Ditt liv får inte vara förgäves. Var till nytta. Lämna ett spår efter dig. Lys med ljuset av din tro och din kärlek.

Utplåna genom ditt liv som apostel de kladdiga och smutsiga spår som lämnats av hatets orena såningsmän. Sätt alla jordiska vägar i brand med Kristi eld som du bär i ditt hjärta.

Vägen, 1

Ni och jag är en del av Guds familj, ty ”Han har före världens skapelse utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom, till ära för honom och genom hans viljas beslut” (Ef 1:4-5). Genom att bli utvalda, vilket är en gåva vi tagit emot ur Herrens händer, har vi anvisats ett bestämt mål: personlig helighet, såsom den helige Paulus ihärdigt påminner oss om: ”haec est voluntas Dei: sanctificatio vestra” (1 Thess 4:3), detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Vi får alltså inte glömma att vi befinner oss i Mästarens fålla i syfte att uppnå detta högt ställda mål.

Guds vänner, 2

Det mål jag ställer upp för er – eller rättare sagt, det mål som Gud har ställt upp för oss alla – är inte en hägring eller ett ouppnåeligt ideal. Jag skulle kunna nämna många konkreta exempel på vanliga män och kvinnor, människor som ni och jag, som har mött Kristus som gick förbi quasi in occulto ([i hemlighet], Joh 7:10) längs deras till synes mest vardagliga vägar. De mötte Honom – och bestämde sig för att följa Honom och att med kärlek bära det dagliga korset. I denna tid av allmänt förfall, eftergifter och uppgivenhet, av lössläppthet och anarki, tycker jag att den enkla men djupa övertygelse som jag har haft från första början av mitt arbete som präst känns alltmer aktuell, den övertygelse som jag alltsedan dess har längtat intensivt efter att förkunna för hela mänskligheten, nämligen att alla världens kriser beror på bristen på helgon.

Guds vänner, 4

Har vi bestämt oss för att se till att våra liv kan tjäna som föredöme och vara till lärdom för våra bröder, våra likar, våra medmänniskor? Har vi bestämt oss för att vara andra kristusar? Det räcker inte att säga det med munnen. Du – jag frågar var och en av er och mig själv – du, som genom att vara kristen är kallad att vara en annan Kristus, förtjänar du att man även om dig säger att du kommit för att ”facere et docere”, att utföra saker och ting som ett Guds barn, uppmärksam på sin Fars vilja, för att därigenom uppmuntra alla människor att delta i dessa goda, hederliga, gudomliga och mänskliga ting som hör till återlösningen? Lever du Kristi liv i ditt vardagsliv mitt i världen?

Att utföra Guds verk är inte bara en vacker fras, utan en uppmaning till att viga sitt liv åt Kärleken. Det är nödvändigt att dö bort från sig själv, för att återfödas till ett nytt liv. För så lydde Jesus, intill döden på ett kors, ”mortem autem crucis. Propter quod et Deus exaltavit illum” (Fil 2:8-9). Och därför har Gud upphöjt Honom. Om vi lyder Guds vilja, kommer Korset även att vara Uppståndelse, upphöjelse. Kristi liv kommer att förverkligas, steg för steg, i oss: det är så man kommer att kunna säga att vi i våra liv försökt vara goda barn till Gud, att vi gjort vad gott är, trots vår svaghet och våra personliga fel, hur många de än är.

När Kristus går förbi, 21