Den andra koden

17 maj 2006. Här nedan följer pressmeddelandet från Opus Deis informationskontor i Rom med anledning av Da Vinci-kodens filmpremiär.

Idag lyfter Sony Pictures på hemlighetens slöja kring filmen ”Da Vinci-koden”. Romanens förolämpande karikatyrer av Jesus Kristus, kristendomens historia, katolska Kyrkan och Opus Dei har alla bibehållits i filmen. Deras kränkande effekt har till och med blivit större eftersom bilder är mer kraftfulla i sitt språk.

Sony har också bekräftat att filmen inte föregås av något meddelande som tydliggör att varje likhet med verkligheten är en ren tillfällighet.

Många katoliker, andra kristna, judar, muslimer och andra människor av god vilja har höjt rösten och bett Sony om respekt för religiösa övertygelser. Vi har inte på så sätt vädjat om att få särbehandling. Inte heller har vi önskat begränsa någons yttrandefrihet. Från allra första början har vi vädjat till Sonys känsla för mänsklig hänsyn och heder. Denna vädjan har sorgligt nog inte fått gehör.

Denna vädjan om hänsyn och respekt står i linje med de åtaganden gentemot samhället som Sony har ålagt sig själv.

I den uppförande kod (Code of Conduct) som Sonygruppens högsta ledning antog den 23 maj 2003 läser man bland annat följande:

Med tanke på att seder och uppförande som är accepterade i en kultur eller på ett område kan te sig olika i andra kulturer och områden, bör Sonys personal vara noggranna med att respektera olika kulturella och lokala skillnader när de uppfyller sina uppgifter” (paragraf 1.3).

På arbetsplatsen får ingen förolämpa andra för deras folkgruppstillhörighet eller religion, inte heller skämta eller göra kommentarer eller uppträda på ett sätt som kan skapa en fientlig arbetsmiljö” (paragraf 2.4).

Med hänsyn till marknadsföring och publicitet åtar sig Sony att inte använda sig av falsk reklam som vilseleder eller förtalar andra (jfr paragraf 3.4).

En högt uppsatt ledare för Sony har nyligen påpekat i en affärstidskrift att ”Sonys företag har ett direkt eller indirekt inflytande på de samhällen där företaget verkar”. En annan konstaterar att ”etik och integritet måste vara en del av företagets DNA”. En tredje försäkrar att ”ett företag inte kan ha någon framgång om det inte respekterar den miljö och det samhälle där det lever”.

Under de senaste månadernas vädjande till Sony har ingen bett dem om att göra mer än att leva upp till Sonys egna etiska riktlinjer. Dessvärre har Sonys handlingar och ord inte motsvarat varandra. De har snarare förolämpat hundratals miljoner kristna. Ändamålet – den ekonomiska vinsten i detta fall – helgar inte medlen. Det är dock angriparen som förlorar sin värdighet, inte offret.

Emellertid handlar det inte här om att döma någon persons avsikter. Frågan är om denna film följer Sonygruppens egen uppförande kod eller om vi även i detta fall står inför ytterligare en kod som ”bara är fiktion” och där varje likhet med verkligheten är en ren tillfällighet.

Liksom för tvåtusen år sedan är Kristus fortfarande ”en stötesten och en dårskap” för många. Men många människor tar fortfarande emot trons gåva och tror fullt och fast att Jesus är Guds Son, människans återlösare, som kom till världen för att sprida kärlek. Ur det onda kan Gud frambringa gott. De senaste månadernas händelser kommer att leda många troende till att återupptäcka djupet och skönheten i den kristna tron.

Denna sorgliga men övergående episod kommer att glömmas bort. Låt oss hoppas att det vi lärt oss om ömsesidig förståelse och respekt inte glöms bort.

Manuel Sánchez Hurtado. Opus Deis informationskontor i Rom.

Manuel Sánchez Hurtado. Opus Deis informationskontor i Rom.