Att vila sig: att samla krafter, ideal, planer ...

Många läsare har väl börjat sin semester och andra kommer snart att göra det. Den helige Josemaría uppmuntrade oss att ha vår Herre närvarande under den vilotiden. Vi erbjuder några utvalda texter.

* Efter att ha sänt ut sina lärjungar för att predika, samlade Herren dem när de hade kommit tillbaka och inbjöd dem att följa med honom till en öde trakt för att de skulle kunna vila ... Tänk vad Jesus kan ha frågat dem och vad han kan ha berättat för dem! Nå ... Evangeliet är fortfarande aktuellt. (Plogfåran, 470)

* Jag har alltid ansett att vila är tid då man lägger vardagens göromål åt sidan, aldrig att det skulle vara dagar av sysslolöshet.

Att vila är att ta igen sig: att samla krafter, bilda sig ideal, göra upp planer ... Kort sagt: att byta sysselsättning, för att sedan återgå, med ny entusiasm, till sina vanliga aktiviteter. (Plogfåran, 514)

* Det verkar, sade du till mig, som om alla synder väntar på första bästa lediga stund. Sysslolöshet är nog egentligen en synd i sig.

Den som viger sig åt att arbeta för Kristus kan inte räkna med att få vara ledig, för att vila är inte samma sak som att inte göra någonting: att vila innebär att man slappnar av genom att ägna sig åt mindre ansträngande verksamhet. (Vägen, 357)

* Teresa av Avila [sade]: ty intet och mindre än intet är allt som är förgängligt och som inte är Gud till behag. Förstår ni nu varför en människa upphör att känna frid och lugn då hon avlägsnar sig från sitt mål, då hon glömmer att Gud har skapat henne för att hon skall bli helig? Ansträng er för att aldrig förlora detta övernaturliga perspektiv, inte ens då ni roar er eller vilar, vilket är lika livsnödvändigt för oss alla som arbetet. (Guds vänner, 10)

* Heligheten, äkta strävan efter helighet, känner varken pauser eller semester. (Plogfåran, 129)

* Jesus – i dig vilar jag! (Vägen, 732)

* Så synd att ägna sitt liv åt att slå ihjäl tiden, som är en skatt som Gud givit oss! Det duger inte att komma med ursäkter för att rättfärdiga ett sådant handlande. Må ingen säga: ”Jag har bara en talent, jag kan inte uppnå någonting.” Även om du bara har en talent kan du handla på ett förtjänstfullt sätt. Så sorgligt att inte göra något användbart och dra verklig nytta av alla de färdigheter, oavsett om de är många eller få, som Gud ger människan för att hon skall tjäna sina medmänniskor och samhället!

När en kristen slår ihjäl sin tid på jorden, riskerar han att slå ihjäl sin himmel – det vill säga då han på grund av sin egoism drar sig tillbaka, gömmer sig, upphör att bry sig om sin omgivning. Den som älskar Gud ger inte bara det han har, den han är, för att tjäna Kristus, han ger sig själv. Han ser inte – med ett simpelt synsätt – sin hälsa, sitt namn eller sin karriär såsom sitt livs mål. (Guds vänner, 46)

* Kämpa mot det överdrivna eftergivenhet som var och en brukar visa mot sig själv: var krävande mot er själva! Ibland tänker vi alltför mycket på hälsan, på att vila, vilket man inte får försumma just för att det är nödvändigt för att kunna återgå till arbetet med förnyade krafter. Men vila – det skrev jag redan för många år sedan – är inte att inte göra någonting alls. Det är att koppla av med verksamhet som kräver mindre ansträngning. (Guds vänner, 62)