Federico:
Det är hennes öppenhet mot andra, närhet till mig, hennes förmåga att få mig att må bra, vara glad och att göra mig lycklig, det är det som tilltalar mig mest hos henne. Tillsammans vill vi att vår förlovning grundar sig på djup vänskap. Vi släpper även in Gud. Om det endast handlade om oss, skulle vi inte ha den vackra erfarenheten vi har.
Isabella:
Den kristna tron är således en tillgång och medför en möjlighet att älska någon annan, samtidigt som man älskar Gud. Sedan jag för flera månader sedan träffade Federico – vi har umgåtts i över ett år nu – försöker jag varje gång göra honom lycklig och jag ägnar mig åt detta till hundra procent.
Federico:
Svårigheterna härstammar inte bara från andra, utan också från oss själva. Vi har alla inom oss vissa önskningar, vissa böjelser, och man uppmuntrar oss ibland att följa dem utan att tveka. Om jag talar om det med mina vänner, säger många till mig: ”Du måste ha sex med din flickvän. Om du inte har sex med henne är er förlovning inte fullständig.” Men detta är fel: den är inte ofullständig, den är snarare renare. Vi vet att det vi lever nu inte tar slut i dag, för vi bygger upp något som varar för alltid. Uttrycket för kärlek mellan två som är förlovade ska vara något annat. Viktigt är att tillbringa mycket tid tillsammans, att försöka skapa en förståelse, en innerlighet som varar för evigt. Från en fysisk synvinkel är det naturligtvis skönt ha kontakt, att vara tillsammans, men för detta räcker en kyss eller en öm handsmekning. Det är mycket starka sätt att visa kärlek, om de kommer från hjärtat.
Isabella:
Vi hjälper varandra. Det är mycket värdefullt. Tack vare Federico bryr jag mig mera om mitt andliga liv, och också om honom. Ibland ber vi tillsammans och hjälper varandra med detta just för att vi helt förtröstar på Gud.
Federico:
Vi försöker var för sig ha vårt eget böneliv som en grund för vars och ens liv och för att umgås med Gud, för att bättre lära känna Gud. Vi försöker ibland be tillsammans. Vi ber antingen enskilt eller som ett par. Det är svårt att vara helt säker på något i livet, men det är också sant att, för kärleken, är det är värt att riskera allt. Om du inte tar risker för kärlekens skull, vad ska du då ta risker för?
Renheten föds av kärleken och för den rena kärleken utgör ungdomens kraft och glädje inte något hinder. S:t Josemaría, När Kristus går förbi, nr. 40