Jag är övertygad om att Jesus tycker om att jag kör motorcykel. Eftersom det är något jag tycker om, antar jag att det även tilltalar Honom.
Jag tar Jesus med mig in i klassrummet … Jag tar honom med mig överallt. Han hjälper mig att leva ett liv som är konsekvent, som är enastående, därför att jag vet att jag alltid förblir hos min Vän. Detta hjälper mig mycket att vara likadan i alla slags miljöer, med vänner, och att behandla alla människor lika bra.
Jag tror att det är ett stort ideal att ge sig själv till andra, att ge sig åt Gud i unga år. Det är något som är mycket större än du. Det är tilldragande. Därför har jag känt mig kallad: jag har ansett det som en särskilt stor nåd, och därför är det naturligt att jag gett mig hän på detta sätt!
Vad kallar Gud mig egentligen till? Eller: varför vill han ha just mig? Vad vill han med mig? Han vill att jag ska vara närmare honom för att vara närmare andra människor, för att föra honom till andra, för att vara en bro som för andra till Gud.
"Han vill att jag ska vara närmare honom för att vara närmare andra människor, för att föra honom till andra, för att vara en bro som för andra till Gud."
Jag är förälskad i Gud och försöker varje dag att älska honom mer. Jag har känt mig älskad av Gud, och det räcker för mig.
En av mina vänner sade till mig: ”Du har gett dig åt Gud för ögonblicket, eller hur? Men sedan …”. Jag sade till honom: ”Som du nu söker en tjej som du tycker om, som du vill vara tillsammans med hela livet, så har jag funnit Gud. Gud har kallat mig och det räcker för mig, och jag vill att det skall vara för hela livet”.
Vid mitt beslut att ge mig åt Gud, kände jag den första dragningskraften, ögonblicket av ”o, min Gud, jag följer dig vart du än vill …” Detta är början, sedan är det upp till den fria viljan.
Det är inte så att jag från första början gav mig själv och inte kunde dra mig ur det. Det är jag som vill följa denna väg varje dag, varje morgon varje ögonblick, och där är jag fri. Jag vill säga: nu är jag fri och har gett mig åt Gud, och jag vill fortsätta på detta sätt.
Att ge sig själv är det första steget på en språngmarsch av offer, glädje, kärlek och förening med Gud. Och på det sättet fylls hela livet av en välsignad galenskap, som finner glädje där mänsklig logik endast ser försakelser, lidande och smärta. Sankt Josemaría, Plogfåran, nr 2.
”Är det verkligen Gud själv som kallar mig? Varför vill han ha just mig? Vad vill han med mig?”
Tron i 20-årsåldern (1): ”Vilja veta mer”
Tron i 20 årsåldern (2): ”En tro som får en att tjäna”
Tron i 20-årsåldern (3): Att möta Gud varje dag