Om du inte kämpar, kan du inte säga att du försöker identifiera dig mer med Kristus, lära känna Honom, älska Honom. När vi börjar gå längs den huvudväg som består i att följa Kristus och uppföra sig som Guds barn, ser vi snart vad som väntar oss: det heliga korset, som vi skall se som den centrala stödjepunkten för vårt hopp om att kunna förenas med Herren.
Jag vill genast förvarna dig om att det här programmet inte är ett bekvämt företag. Att leva så som Herren vill kräver ansträngning. (...) Vi kommer att upptäcka vår egoisms ynklighet, lidelsernas styng, ett onödigt och löjligt högmods örfilar och många andra brister: många, många svagheter. Skall vi då tappa modet? Nej! Låt oss tillsammans med den helige Paulus upprepa inför Herren: Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd, om det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.

(...) Jag är övertygad om att jag utan att lyfta blicken, utan Jesus, aldrig kommer att uppnå någonting. Och jag vet att min styrka för att besegra mitt jag och för att segra kommer av att jag upprepar det utrop, allt förmår jag genom honom som ger mig kraft, som innehåller Guds säkra löfte om att han inte överger sina barn om hans barn inte överger Honom. (Guds vänner, nr. 212-213)