"Jesu ödmjukhet"

Jesu ödmjukhet: i Betlehem, i Nasaret, på Kalvarieberget ... Men han förödmjukar och tillintetgör sig själv ännu mer i den heliga hostian; mer än i stallet, mer än i Nasaret eller på Korset. Hur mycket måste jag inte älska Mässan av den anledningen! (”Vår” Mässa, Jesus ...) (Vägen, nr. 533)

Mina söner, häpna i tacksamhet över detta mysterium och lär av det: all Guds makt, allt hans majestät, all hans skönhet och oändliga harmoni, hans stora och omätbara rikedomar, en hel Gud!, doldes i Kristi mänskliga natur för att tjäna oss. Den Allsmäktige bestämmer sig för att under en viss tid förmörka sin härlighet för att underlätta det frälsande mötet med sina skapade varelser.

Evangelisten Johannes skriver: ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Honom, han har förklarat Honom för oss genom att visa sig inför människornas häpna blickar: först som ett nyfött barn i Betlehem, sedan som ett barn likt alla andra, senare som en klok och vaken yngling i templet, och slutligen som den älskvärde och tilldragande Mästaren som rörde hjärtat hos människorna i de folkmassor som entusiastiskt följde Honom. (Guds vänner, nr. 111)

Ta emot dagens text via e-post

email