I sitt handlande tillmäter vissa kristna ibland inte kärleksbudet det yttersta värde som tillkommer det. Omgiven av de sina sade Kristus i sin underbara avskedspredikan, som ett slags testamente: Mandatum novum do vobis, ut diligatis invicem – ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.

Och dessutom betonade han: in hoc cognoscunt omnes quia discipuli mei estis – alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.

Om vi ändå kunde bestämma oss för att leva som Han vill! (Smedjan, nr 889)

Om fromheten saknas – detta band som binder oss hårt vid Gud och, för hans skull, vid våra medmänniskor, för att vi ser Kristus i dem ˗ är splittring oundviklig och all kristen anda går förlorad. (Smedjan, nr. 890)

Var tacksam av hela ditt hjärta gentemot Herren för de beundransvärda … och fruktansvärda förmögenheter, intelligensen och viljan, som han har velat skapa dig med. De är beundransvärda, för de gör dig lik honom; fruktansvärda, för det finns människor som vänder dem mot sin Skapare.

För att sammanfatta den tacksamhet som vi känner som Guds barn, vill jag, nu och alltid, säga så här till denne vår Fader: Serviam! – jag vill tjäna! (Smedjanm, nr. 891)