I den här artikeln hittar du den fullständiga texten till vigningen till Jesu allraheligaste Hjärta. Vi tillgängliggör den så att alla som vill kan läsa och meditera över den. Den helige Josemaría bestämde att dessa vigningar skulle förnyas varje år vid de motsvarande högtiderna, och att Opus Deis medlemmar skulle förnya dem tillsammans med de övriga i sitt centrum. Artikeln innehåller det historiska sammanhanget när den helige Josemaría förrättade den för första gången, den fullständiga texten samt resurser för att fördjupa sig i andakten till Jesu allraheligaste Hjärta.
- Historiskt sammanhang
- Text till vigningen till Jesu allraheligaste Hjärta
- Resurser för bön och fördjupning
Historiskt sammanhang
Den 26 oktober 1952, på Kristus Konungens dag, förrättade Sankt Josemaría Opus Deis vigning till Jesu Heliga Hjärta. Det var den tredje vigningen på ett och ett halvt år. Det huvudsakliga skälet hängde samman med de föregående: ett "motstånd från de goda"[1], från vissa kyrkliga företrädare som inte förstod Opus Deis juridiska ställning och önskade förändra den. Dessutom befann sig Opus Dei i en allvarlig ekonomisk situation eftersom medel saknades för att finansiera bygget av centralkontoret och den provisoriska byggnaden för det heliga Korsets romerska kollegiet i Rom. Byggarbetena kunde inte avbrytas utan allvarliga ekonomiska och apostoliska konsekvenser. Vid den tiden tillfogade grundaren till denna vigning bönesucken Cor Iesu Sacratissimum, dona nobis pacem!, som han senare, på sjuttiotalet, kompletterade med orden et misericors: «Jesu allraheligaste och barmhärtiga Hjärta, ge oss friden!». Han bad på så sätt om den inre friden för var och en, om fred i samhället och världen, samt om att Opus Deis anda skulle spridas i fred och att ekonomiska medel för huvudsättet skulle finnas.
Beslutet att genomföra vigningen togs troligen av grundaren någon gång mellan april och maj 1952. I juni hade han redan förberett den formel han skulle använda på Kristi Konungs fest och som – från och med följande år – skulle förnyas i alla Opus Deis centrum[2].
Den 26 oktober 1952, på morgonen, under tacksägelsen efter kommunionen, vigde han Opus Dei inför en bild av det heliga Hjärta, i det som kallades -bibliotek-kapell, intill arbetsrummet tillhörande den dåvarande Generalpresident, numera Prelat, för Opus Dei. Kapellet var fortfarande under uppbyggnad och bilden var inte den som nu presiderar över det. Även denna vigning innebar en förstärkning av kärleken till och andakten inför Kristi allraheligaste mänskliga natur, som utmärker det andliga livet för Opus Deis medlemmar.
Formeln vittnar om den inre karaktären, av personlig överlåtelse gentemot Kristus som Escrivá de Balaguer ville ge åt denna vigning. Den anger nämligen att när man viger Opus Dei »med alla dess apostoliska arbeten, viger vi även åt dig vår själ och våra själsförmögenheter, våra sinnen, tankar, ord och gärningar, våra arbeten och glädjeämnen. Vi viger särskilt våra stackars hjärtan åt dig, så att vi inte har någon annan frihet än friheten att älska dig, o Herre«. I de avslutande bönerna framhålls kärleken till Kristus och hans Moder, tjänsten åt kyrkan och påven, samt den apostoliska ivern. Den innehåller dessutom en dubbel bön om enhet: »Hjälp oss att genom kärleken alltid förbli förenade med Verket, vår Fader, Fadern och våra bröder och systrar (...) upprätta i våra hjärtan din viloplats, för att vi på så sätt ska förbli innerligt förenade: så att vi en dag ska kunna prisa, älska och äga dig i all evighet i Himmelen»[3].
Valet av Kristi Konungs fest var lämpligt, eftersom det var den dag då mänsklighetens vigning till Heliga Hjärta förnyades varje år – en vigning som Leo XIII hade förrättat år 1899. Så hade Pius XI bestämt när han instiftade den nya högtiden år 1925[4]. Det var alltså en dag ägnad åt förnyelsen av ivern att identifiera sig med Kristus och ta del i kyrkans evangeliserande uppdrag för att bygga hans Rike – mål som ligger i hjärtat av Opus Deis anda och som 1952 års invigning kom att förstärka.
Text till vigningen till Jesu allraheligaste Hjärta
Mildaste Jesus, gudomlige försoningsoffer, genomdig har den evige Fadern lovat att alltidhöra våra böner: mottag nu nådigt vår vigning av Opus Dei till ditt heliga Hjärta.
När vi nu viger vårt Verk åt dig, med alla dess apostoliska arbeten, viger vi även åt dig vår själ och våra själsförmögenheter, våra sinnen, tankar, ord och gärningar, våra arbeten och glädjeämnen. Vi viger särskilt våra stackars hjärtan åt dig, så att vi inte har någon annan frihet än friheten att älska dig, o Herre.
Låt oss bedja
Gud, genom din Sons Hjärta, sårat av våra synder, har du velat ge oss oändliga kärleksskatter; hör de böner som vi riktar till dig med ett barns tillgivenhet:
Må vi alltmer älska din Son Jesus och hans saliga Moder. Giv oss en stor kärlek till Kyrkan och Påven, som visar sig i tjänstegärningar. Hjälp oss att genom kärleken alltid förbli förenade med Verket, vår Fader, Fadern och våra bröder och systrar. Ingjut i våra hjärtan en brinnande iver för själarna.
Giv oss nåden att finna vår boning i Jesu gudomliga Hjärta, och må du finna din ro i våra hjärtan, så att vi alltid förblir innerligt förenade: för att vi en dag kan lovprisa, älska och åtnjuta dig i all evighet i himlen, i gemenskap med din Son och den helige Ande. Amen.
Man avslutar med att tre gånger be bönesucken: Cor Iesu Sacratissimum et Misericors. Efter varje gång svarar alla: dona nobis pacem!
Material för bön och fördjupning
- Jesu Hjärta, källan till de kristnas frid: Den helige Josemarías predikan med anledning av högtiden.
- Encyklika «Dilexit nos», om Jesu heliga hjärta.
- Texter för att be tillsammans med den helige Josemaría till Jesu heliga hjärta.
Notas
[1] Jfr AVP, III, p. 227.
[2] Jfr AGP, A-85-2-01.
[3] Jfr AVP, III, p. 233.
[4] Jfr Encyklika Quas primas, 11 december 1925.
