En hårsmån från döden

Den 21 december 2004 fick min femåriga dotter en giftchock på grund av en trakeit (inflammation av struphuvudet). Det tog akutläkarna sex timmar att diagnosticera tillståndet och under den tiden blev hon bara sämre och sämre.

Jag är medarbetare i Opus Dei, men jag kunde inte ens be under den sista halvtimman innan diagnosen kom. Jag bad istället den helige Josemaría och jungfru Maria att de skulle be för mig för jag var inte i stånd att göra det under dessa svåra ögonblick. Några minuter senare kom en akutläkare och sade till oss att det var en giftchock hon hade.

När läkarna en gång visste vad hon hade satte de genast igång med behandlingen. Under 12 timmar var hennes tillstånd mycket kritiskt. Man sade till oss att om man inte gjorde något skulle hennes lever och njurar snart upphöra att fungera och att hon därför måste få hjälp med att andas av en respirator. Några vänner till oss fick en hel skola att be för Rachel. Det var The Aquinas Academy of Pittsburg, vars andlige ledare är en Opus Dei-präst. Man bad också för henne i flera ”bönekedjor”. Framför allt var det Grandvue, ett Opus Dei-centrum i Pittsburg, som bad den helige Josemaría att intervenera så att hon skulle bli frisk.

Rachel klarade natten och hennes lever och njurar fortsatte att fungera. Följande morgon förklarade läkarna glädjestrålande att alla organen var ”hundred percent fine”. Sedan fick jag veta att en väninna till mig hade bett särskilt till den helige Josemaría för att Rachels organ skulle bli ”hundred percent fine”, dvs. utan någon som helst sviter. Och så blev det. Minst tre olika läkare sade att det var ”ett mirakel”, inte bara att hon så snabbt tillfrisknade, utan också att det inte blev några följder av chocken. Vi befann oss strax före jul och jag bad bönen på bönekortet till den helige Josemaría att hon om möjligt skulle få komma hem till jul. Man hade sagt oss att hon skulle bli tvungen att stanna på sjukhuset minst en vecka. Men hon kom hem på julafton, klockan fyra på eftermiddagen. Nu är hon helt återställd och lycklig och jag tror att hon ännu inte förstår vilket mirakel hon utsattes för men att hon kommer att förstå det i framtiden. Jag är säker på att det var genom den helige Josemarías förmedling som hon blev räddad, bara några minuter senare hade det kunnat vara för sent. Jag har inte ord för att uttrycka min tacksamhet.

Terri Urvash (Förenta Staterna)

Nu anförtror jag åt den helige Josemaría min familjs omvändelse

Den helige Josemaría lyssnade på den bön som jag bad varje dag under flera års tid. I november förra året fick min far en maginflammation och blev intagen på en akutavdelning. Under tiden bad jag intensivt till den helige Josemaría. Han fick ett bönekort med en relik från Opus Deis grundare, min far lade den under huvudkudden och bad den helige Josemaría att han skulle göra honom frisk. Han blev frisk inom en vecka och underverket jag hade bett om förverkligades: han blev också av med sitt beroende av alkohol och tobak, som var ett problem som hela familjen hade lidit av. Nu ber jag den helige Josemaría om att hela min familj skall omvända sig.

J.A. (Filippinerna)

Jag var på väg utför

Fastän mina föräldrar sedan en lång tid tillbaka hade försökt att få mig att förstå hur viktigt det var att tro och att be den helige Josemaría om förböner, kan man inte säga att jag direkt lyssnade till dem. Men så en dag tog det eld. Jag läste Vägen om och om igen. Jag började be intensivt till Fadern och jungfru Maria och det fick mig att känna mig stark och som om jag aldrig mera skulle känna mig ensam. I mitt arbete och yrkesliv upplevde jag ständigt hur Gud kom mig till hjälp. Tack vare bönen och den helige Josemarías faderliga blick som jag känner vilar på mig vet jag att jag alltid kommer att vara trygg. Jag förstår att det är så som han lärde oss: jungfru Maria hjälper framför allt sitt svagaste barn, det som är sjukt och ofärdigt, för det är det barnet som mest behöver hennes ömhet och hjälp.

A. P. (Italien)

Vi skrev på försäljningsbrevet

Ett fall av bönhörelse genom den helige Josemarías förbön:

Jag behövde sälja min lägenhet för att få tillbaka inteckningen på det. Vi fick tag på en köpare som efter ett par dagar ångrade sig. Vår ekonomiska situation var ganska dålig. En natt började både min hustru och jag att be bönen som står på Faderns bönekort. Följande dag kom en dam som hade sett skylten om att huset var till salu för att titta på lägenheten för hon trodde att hennes son kanske vore intresserad att köpa. I fredags skrev vi på försäljningsbrevet.

Vi är säkra på att det var genom Faderns förmedling som allt gick så bra

R. C. P. (Spanien)