I det Heliga Korsets prästsällskap

Klaus Klein-Schmeink, 41, är präst i Bottrop i stiftet Münster. Han är medlem i det Heliga Korsets prästsällskap, en del av Opus Dei. Vi frågade honom vad detta medlemskap betydde för honom.

Som präst i stiftet Münster arbetar du som präst i Bottrop-Kirchhellen och är medlem i Opus Dei. Hur går det egentligen ihop?

Opus Dei har ett mål, och det är andligt: att stödja människor, där de lever och arbetar, för att de skall leva ett heligt liv. Men på samma gång ändrar de inte sitt stånd. Opus Dei är ingen religiös orden. Makar bör bli heliga som makar, köpmän som köpmän, bagare som bagare och präster som präster. Opus Dei vill alltså stödja och hjälpa mig så att jag som stiftspräst i Münster och kyrkoherde i Kirchhellen blir helig genom min tjänst. Samtidigt förhindrar den kyrkorättsliga formen i det Heliga Korsets prästsällskap, som är en del av Opus Dei, att det uppstår konflikter om befogenheter mellan stiftet och Opus Dei. När det gäller mig – liksom för varje präst i stiftet Münster – har endast min biskop Felix rätt att styra mitt prästerliga arbete.

Varför Opus Dei?

Andan i Opus Dei, som ju har sitt ursprung i den helige grundaren Josemaría Escrivá, hjälper mig att upptäcka storheten i varje ögonblick. Jag försöker handla med övernaturligt sinne, vare sig jag skriver söndagens predikan, hanterar posten eller talar med föräldrarna om deras barns dop. Det ger mig en andlig hållpunkt. Och jag upplever en mänsklig stadga, därför att jag vet att jag är i en gemenskap av präster och lekmän, som är en familj och även lever på detta sätt. Därutöver försöker vi att alltid fortsätta utbilda oss inom Opus Dei för att inte avstanna. För mig är medlemskapet i prästsällskapet en lämplig väg att förhoppningsvis bli en duktig stiftspräst. Och så har det varit i åratal.

Vilka möjligheter till samarbete och medlemskap i Opus Dei finns det för en stiftspräst?

Alltefter de individuella omständigheterna i livet finns olika former av medlemskap. På samma gång är det viktigt för mig att betona att stiftspräster i prästsällskapet aldrig är präster i prelaturen Opus Dei. Biskopen eller stiftet i fråga förlorar alltså inga präster. Men präster kan som medarbetare föra fram apostolatet genom bön och praktisk hjälp utan att bli medlemmar. Det finns fortbildningskurser och kongresser, samvaror och reträtter. Men i alla former är det fråga om ömsesidighet. Det spelar ingen roll om man är medlem eller medarbetare, det är ett givande och mottagande i god mening.

Vad säger biskopen om att ni också är medlem i Opus Dei?

Egentligen borde ni fråga honom själv. Av mina möten med honom hitintills kan jag säga att han är glad över att jag till hundra procent är präst i stiftet Münster, men att jag samtidigt funnit ett mänskligt och andligt hem. Han stöttar prästerna som ansluter sig till en förening för att få hjälp och styrka i sin tjänst och så förhindra att de hotas av isolering. Detta var ju också den helige Josemarías avsikt. Han var så uppfylld av det, att han vid ett bestämt tillfälle till och med ville lämna Opus Dei för att ägna sig uteslutande åt stiftsprästerna. Lyckligtvis visade den Helige Anden honom emellertid en annan väg med instiftandet av prästsällskapet.

av Hartwig Bouillon