Opus Dei

Allt sedan grundandet den 2 oktober 1928 var Opus Dei i sitt väsen, om dock i ett begynnande stadium, det samma som vi ser utvecklat idag: en del av Katolska kyrkan, bestående av troende och hierarkiskt strukturerat under ett överhuvud som först var grundaren, den helige Josemaría Escrivá, som var präst.

Den första som upprättades var prelaturen Opus Dei. Den upprättades av Johannes Paulus II den 28 november 1982 genom den apostoliska konstitutionen Ut sit.

Som alla kyrkliga jurisdiktionsområden beror såväl Opus Deis prelat som själva prelaturen av den Heliga stolen, dvs. av påven och det organ som hjälper honom med det som gäller stift och prelaturer: Biskopskongregationen.

Ingen del av Kyrkan är ”en kyrka i Kyrkan”, utan just motsatsen. Varje del främjar gemenskapsbanden med hela Kyrkan.

Prelaturen Opus Deis har samma frälsningsuppdrag som Kyrkan har. Det utförs enligt en särskild karisma som består i att helga sig och verka apostoliskt i sitt yrkesutövande och i hela vardagslivet.

Det finns inte någon skillnad såtillvida att en person i Opus Dei är en vanlig katolik som inom ramen för sin kristna kallelse fått en särskild kallelse för att tillhöra en andlig familj och för att anstränga sig för att bli en bättre kristen och bidra till Kyrkans uppdrag.

Vilket förhållande har Opus Dei som institution med stiftet? Samarbetar Opus Dei också med ordnar och andra organisationer i sitt pastorala arbete?

Det arbete som personer i Opus Dei utför – och hela deras liv – utgör en del av stiftets andliga och apostoliska väl i den mån de är trogna sin kallelse.

Såväl de ena som de andra tillhör prelaturen, där det, på samma sätt som i hela Kyrkan och i varje del av Kyrkan, finns samma grundläggande jämlikhet bland alla döpta, vad gäller deras kristna värdighet och uppdrag. På samma gång finns en väsentlig skillnad vad gäller prästadömet.

Detta krav på kallelse är självfallet inte nödvändigt för personalprelaturer som sådana.